I SRS Hon var ändå en qvinna, den lilla Cigarette fast hon så djupt föraktade hela sitt kön Om han icke varit vacker, skulle hon hel visst ej ha egnat honom någon särskild upp märksamhnt; -hon hade då icke tyckt mers synd om honom än om öalla andra stridens offer. Och han var verkligen vacker ännu, ehuru hans hår var orenadt af svett och sand och damm, ehuru hans ansigte var svärtadt aj krut, ehuru hans ögon voro tillslutna såson på en död, och ehuru hans skägg var färgad af det blod, som rann ur såret i hans axel Han var icke död; han befann sig ej ens: lifsfara. Cigarette förstod tillräckligt mycket af läkarens konst för att veta att hans sanslöshet härrörde allenast af en ytterlig utmattning; och hon var just icke angelägen om att ban snart skulle vakna. Hon lutade sitt hufvud öfver honom, lekte med hans lockar och lyssnade till hans bjertas slag. Hennes ansigte afspeglade härunder en allt större ömhet och värma, en allt lifligare passion. Hos henne fanns all den eld, som tillhör det sydländska blodet; utan att vilja det, hade han hos henne uppväckt en kärlek, som för hvarje dag, hvarje timme tillväxte, ehuru hon ej tillstod det ens för sig sjelf. Hon tyckte om att ge honom ligga der likazom gofvande och att föreställa sig att hon vakade öfver honom för att på viss tid väcka honom med en kyss. I detta omedvetna, öfvergifna tillstånd tycktes han vara