heltFoch hållet hennes egen; en mäktig känsla, somhon icke kunde förklara eller beherrska, kom henne att omfamna honom så bårdt, så innerligt, så ömt, och att länge samt med outsäglig förtjusning njuta af hans åskådande. Tack vare Flick-Flacks oroliga rörelser, blef ett band, som jägaren hade om halsen, uppdraget, hvarvid hon varseblef ett gyllne föremål, som han burit på sitt bröst. Hon skyndade sig att fatta detta föremål och betraktade det noga; det var en liten emaljerad ask, ett slags bonbonnidre, med ett hål uti, hvarigenom bandet gick — en fordom vacker och kostbar pjes, som nu var nött och bucklig, ty den hade följt honom under många år af vedermödor och i många strider, der våldsamma slag och stötar utdelats. Inuti densamma låg en fruntimmersring, rikt besatt med safirer och opaler. Äfven ringen beskådade hon uppmärksemt, hvarefter hon lade den tillbaka i asken och gömde denna invid hans bjerta, der den hittills legat. Upptäckten af dessa småsaker var emellertid tillräcklig till att bannlysa hennes ljufva drömmar och att förbittra hennes lynne. Han var vacker — ja! Hon kunde icke förmå sig till att hata honom; hon rådde icke för att tårarne kommo henne i ögonen, under det hon fortfor att se på honom. Men han var sammanvigd med det förflutna; dessa tvenne minnen, gom han förvarade vid sitt bröst — hyad de än betydde, hvilken historia än