under golfvet och låg der under första förvirriogen, smög sig Bedan in i en tom cell och återigen, sedan alla undersökningar kl. 2 afstannat, åter till cellen, alltjomt gynnad af lyckan. En djerfvare rymning har man kanske aldrig i vårt land hört) omtalas, utom i romanerna. Den beskritning söm lomHas på Jack Sheppard passar icke illa in på Lanägren, Han är liten, smidig och välväxt, har ott behagligt utseende, förråder i sina svar reda och sjelfbeherskning samt inlägger i sitt uppträdande en viss blidhet; som intager åskådaren till hans foräsk Då för omkring ett halft år sedan två ransakniogsfångar, båda grofva brottslingar, lyc kades rymma från källaren i Malmö cellfängelse, blef fängelsedirektören F. Th. Hasselqvist genast af fångstyrelsen satt ur tjenstgöring och sedan dömd till suspension, ehuru det blifvit bevisadt att det fel som den gången begicks snarare bort tillskrifvas den myndighet, länsstyrelsen, under hvilken hr Hasselqvist subordinerar, än hr Hasselqavist sjelf. Detta anmärktes i tidningarne och hr Hasselqvist klagade hos k. m:t, eburu utan framgång. Detta torde ha varit orsaken att fångstyrelsen denna gång icke vidtog någon annan åtgärd än att anmäla hr Hasselqvist och fängelsets betjening till åtal. Derigenom går naturligtvis fångstyrelsen fri från allt klander och vinner ändock sitt mål. Jag tror mig nemligoi kätina. ätt fångstyrelsen gerna skulle se att ej blott direktören utan äfven vaktmästaren och de gamla och utlefvade gubbar, som utgöra betjeningen, lemnade sina platser till yngre och kraftigare efterträdare, och jag tror knappt att jag bedrager mig, om jag antager att personalen på ett eller annat sätt blir förändrad. Det vore icke underligt om en af de intelligentaste och kraftigaste af fårgvårdens tjensteinän blefte förflyttad till Malmö. Liksom eldsvådan å Malmöhus slott hade ett ganska anmärkningsvärdt inflytande på fångvården i hela riket, så torde Landgrens rymning blifva inverkande på kontrollen i cellfängelserna, som blir strängare; och sådana rymningar som Landgrens torde blifva hardt nära omöjliga hädanefter.(?) Vid ransakuingen inför rådhusrätten var generaldirektör Almqvist närvarande och följde förhöret med mycken uppmärksamhet. Afven cellfängelsedirektören von Mentzer från Karlsstad var närvarande och syntes ha något med saken att skaffa. Många åhörare hade kommit tillstädeg. Men om Landgrens rymning var anmärkniogsvärd, var sättet, hvarpå han skaffade sig kläder, det icke mindre. Landgren sjelf börättar, att han, då klosettlådan tömdes, vexlat ett och annat ord med den dervid biträdande fången. som skulle ut och hvilken lotvat att på utsatt dag hålla sig färdig med rock, byxor och skor i den nya slottsparken. Att Landgren haft ett biträde, som stått honom tillhanda med kläder, är solklart, men att så tillgått som L. uppgifver är föga troligt. Snarare ett meddelande egt rum igenom murar eller fönster med en i närheten af cellen befintlig fånge, som kort förut blifvit frigifven. Många tecken antyda att fångarne ha sitt eget telegrafspråk och att de, trots all stränghet hvarmed de bevakas, likväl ha medel att komma i förbindelse med hvarandra och med den yttre verlden. Om någon är invigd i fängelsets mysterier, så är det Landgren, Landgren är född 1841 i Viby socken, Norra Åsbo härad; fadren var landtbrukaren Per Kjellsson. Vid 22 års ålder kom L. i handel, blef vid 24 år artillerist i Göteborg, men afskedades för stöld efter åtta månaders tjenstgöring 1864; dömdes för andra resan stöld i Varberg 1865, för förfalskning i Landskrona 1867, för tredje resan stöld inför Höks häradsrätt 1868 och för fjerde resan af Luggude häradsrätt 1871 till 8 års straffarbete. Den 23 sistlidna maj infördes L. från straffoch arbetsfängelset till cellfängelset för tillsammans med Ingenson Persson begånget mordförsök på vaktkonstapeln Österlind. Detta grofva våld uppgifver L. sig hafva begått i full afsigt att döda Österlind, som ofta skällt på honom, delg af ovilja emot denne och dels med önskan att derigenom blifva förflyttad till lifstidsfängelse, der fångarne ha det bättre. För att komma ut och lufta på sig uppgifver han sig ha anlagt en större eldsvåda i Vestra eller Östra Karaby; men detta är sannolikt en dikt, Det är tredje gången L. på en kort tid gjort rymningsförsök. Fångarne på straff och arbetsfängelset hysa en allmän önskan att komma till Amerika. Dit stod ock Landgrens håg, och var det hans mening att under fritiden förskaffa sig tillfälle att göra en resa dit, då han måhända om några FA MT I fr