Dagens Nyheter – 6 november 1872, sida 1

-— 516 — med dem sammanhängde — voro ljufvare för honom än hennes läppar någonsin skulle kunna blifva. Bah! det fanns väl bättre karlar till verlden än han; hvarför hade hon icke låtit honom ligga qvar och dö bland liken? Bah! hon borde döda sig sjelf, så galet hade hon burit sig åt! Hen, som hade tjogtals älskare, från hertigar och prinsar ända till simpla infanterisoldater, och aldrig låtit någon af dem störa sitt hjertas ro, huru kunde hon nedlåta sig till att fjeska för denne sturske korporal, som ännu knappast märkt att hennes ögon voro vackra och att hennes lilla ansigte var förtjusande. — Ni hade visst förtjenat att bli skjuten! sade. Cigarette, i det hon flyttade hans hufvud ur sitt knä och hastigt reste sig upp. Och då hon fick se på något afstånd en vid ambulansen tjenstgörande soldat, som gick omkring för att uppsöka sårade, ropade hon till honom i tvär och befallande ton: — Här är en jägare, som ännu tycks andas; lega att han blir förd härifrån. BSoldater äro alltför dyra att uppfostra och föda, för att man skulle gifva dem till pris åt schakaler och glador, om det kan undvikas. Lyfta upp honom — och låt det gå fort sedan! — Är han svårt sårad? frågade soldaten. Hon gjorde en axelryckning. — Visst inte! Jag har värre skråmor sjelf. Hästen föll öfver honom, det är alltsammans. De flesta af dagens hjeltar ha emellertid en