Dagens Nyheter – 6 november 1872, sida 1

UlU -—— Cigarette hade med sig sin lilla konjaksflaska, gom hon aldrig gick förutan vid sådana tillfällen som detta; hon öppnade hans läppar och hällde några droppar af den lifgifvande drycken i hang mun; och härvid darrade hennes händer häftigt — något som aldrig förr hade händt henne. Verkan af spriten visade sig genast, han andades nu mera fritt, ehuru dock med en viss svårighet. Men efterhand försvann dödsblekheten från hans kinder, och hon kunde känna huru hans bjerta slog. Medvetandet återfick han dock icke; han förblef liggande orörlig och sanslös med hufvudet hvilande mot hennes knä, under det att Flick-Flack ifrigt slickade hans händer och sår. — Han skulle ha dött, Flick-Flack, om inte du och jag varit, sade Cigarette, i det hon fuktade hans läppar med mera konjak. Och dock skulle han vara mera tacksam för en enda blick af den förnäma damen än för alla våra tjenster. Fastän hon tänkte så om honom, lät hon hans hufvud ligga qvar i sitt knä, och under det hon blickade derpå, fylldes hennes ögon med tårar. — Han är så vacker, så vacker, så vackor! mumlade hon mellan tänderna, smekande hans hår och betraktande hans ståtliga gestalt, hans maktlösa lemmar och det till hälften blottade bröstet, som var fullt af blånader och kontusioner af alla slag. UNDER SKILDA VFANOE. 65.