Dagens Nyheter – 5 november 1872, sida 1

-— d08 vara lugn för, genmälde bataljonschefen. Och hvad er sjelf beträffar, Cigarette, skall Hederslegionens kors pryda ert bröst, om jag blott får lefva öfver natten, så att jag hinner skrifva mina depescher. Med dessa ord helsade han ännu en gång artigt på henne, hvarefter han begaf sig åstad till valplatsen, för att öfverskåda förödelsen och räkna de få som ännu återsfödo af dessa många tappra, hvilka samma morgon så plötsligt blifvit väckta vid arabernas oförmodade ankomst till lägret. Cigarettes ögon blixtrade af förtjusning och hennes kinder blefvo högröda. Alltsedan sin barndom hade hon drömt om att en gång bli belönad med la grande croiz; detta hade varit hennes enda längtan, hennes enda sträfvan, hennes enda ärelystnad. Soldaternas bullersamma hyllning, som nu förnyades, skingrade de ljufva fantasier, hvilka majorens ord hos henne framkallat, och påminde henne om stundens betydelse. Hon hoppade med från sin upphöjda plats och ropade i förebrående ton till de jublande krigarne: — Ah! ni sysselsätta er med mig, medan kanske hundratals olyckliga kamrater ligga derborta och pinas. Låtom oss först vårdsa dem; sedan skola vi leka och roa osg huru mycket som helst hela qvällen. Och fastän hon ridit minst tio å tolf mil denna däg, fastän hon ingenting ätit sedan