Dagens Nyheter – 5 november 1872, sida 1

gatan, hafva blifvit redaktionen välvilligt tillställda, såsom prof på mindre vanlig växtlighet vid långt framskriden årstid. Musik. Fröken Mathilda Enequist tillhör antalet af de talanger, hvilka äfven i utlandet verksamt bidragit till den glans som är spridd öfver den svenska sången. Den starka, klangfulla stämman, bildad i en förträfflig skola, gör sin effekt på en gång genom intelligent föredrag och glänsande koloratur; mest gör den sig gällande i den storartade, breda stilen, såsom händelsen var i hennes kyrkokonsgert sistlidne lördag. Tyvärr kunde vi dock endast öfvervara en del af den intressanta tillställningen, emedan äfven en annan, samtidig konstproduktion var af en art som ej medgaf försummande deraf. Hvad vi emellertid fingo höra af fröken Enequists sång var värdigt det anseende hennes talang förvärfvat sig, oaktadt en viss indisposition någon gång gjorde sig märkbar. — För öfrigt är att nämna fröken Maiers föredrag af en utaf henne sjelf komponerad, ganska vacker violinromans, hr Lagergrens solida orgelspel, m. m. — Den Katter-Lindberg-Gehrmanska triosoarån var en verklig konstfest, synnerligast med hänsyn till. den stora Beethoven-trion (Bdur), en bland romantikens mest ursprungliga och snillrika produkter samt äfven alla pianovirtuosers äleklingspjes. : Men få äro de som mäkta tolka detta pianoparti med den poesi, den intelligens som dr Katter ådagslägger — för att icke tala om tekniken — och länge skall det ock dröja innan man får höra någon som i det präktiga violoncellpartiet förmår täfla med Gehrman, den gamle genialiske mästaren. Kommer nu dertilll hr Lindbergs vackra utförande af .violinstämman, så må man väl säga att man denna afton upplefvat en konstföreteelse af hög och sällsynt art. Först hördes en trio af Fr. Schubert och 8. k. Pensees fugitives af Beller och Ernst; de senare mindre betydande genrestycken, men naturligtvis af hrr Satter och Lindberg högst förtjenstfullt utförda;Måtte denna intressanta konsert icke blifv: en isolerad företeelse! : — För symfonimusiken vises sig lika lofvande utsigter uti den förtjenstfulle hr A. Meissners populära konserter, af hvilka den första egde rum i söndags middag under de bästa auspicier: salongen full och bifallet stort. Det särdeles väl anförda kapellet är sammansatt af goda förmågor och spelar med berömvärd ensemble och pyansering. Man börde klassiska orkesterverk af Mozart, Beethoven, Mendelssohn äfvensom af F. Schudbert; en särskild uppmärksamhet fästes vid symfonien af en inhemsk kompositör, hr P. A. Ölander. Det händer ej så sällan att artister producera dilettantmessiga arbeten, hvarför det ock är i sin ordning att dilettanter stundom företaga sig att frambringa musik af artistisk halt. Detta kan verkligen sögas om denna symfoni; som både till uppfinning, form och orkestral behandling inom denna lika betydande som svåra genre ganska väl försvarar sin plats. Kompositören har följt de mönster som man för deras rena och korrekta stil vanligen kallar klassiska; tonen är frisk och liflig, och stilen af en klarhet och konseqvens som ej ofta: