Dagens Nyheter – 4 november 1872, sida 2

När solen nyss öfverskridit zenith, voro fransmännen herrar öfver slagfältet; och de företogo sig att förfölja de flyende araberna, dervid tillskyndande dessa ytterligare betydliga förläster. När Cigarette omsider återvände med sina spahis, sväfvade ännu den stridslystne korpen öfver hennes hufvud och hon hade fortfarande den slitna tricoloren i sin hand; ett gladt, triumferande leende upplyste hennes vackra ansigte, under det hon gnolade på sista raderna af sin marseillaise. Leopardnaturen var nu förherrskande hos henne. Hon kunde vara grym — qvinnor äro det i allmänhet, när deras passioner blifvit väckta, det har vid mången revolution visat sig — hon kunde vara heroisk; hon skulle gerra hundra gånger ha lidit dödens qval för Frankrikes skull; hon var behäftad med en vies barnslig fåfänga; hon hade en tapperhet, som få män kunde skryta med. Grymhet, heroism, fåfänga och tapperhet — dessa egenskaper voro de enda driffjedrarne för hennes handlingar och hennes tankeverksamhet, då hon i spetsen för sina spahis kom tillbaka till den plats der striden några timmar förut rasat, och då alla gvarlefvande bland dessa soldater, som skulle blifvit nedgjorda till sista man, om icke hon hulpit dem, sprungo henne till mötes, trängde sig omkring henne, smekte