Dagens Nyheter – 4 november 1872, sida 1

rr — 7 en säga huru striden i sin helhet aflupit; kan visste blott att det gått illa på den fläck, der hans egen trupp var innestängd. Så ofta fransmännen lyckats drifya araberne ott litet stycke tillbaka, hade dessa glutit Big tillsammans i en ännu större mängd och ånyo framträngt med ökad våldsamhet. Inga order kunde Cecil erhålla från befälhafvande generalen; hade han icke då och då känt igen zuavernas skott, skulle han ha sväfvat i ovisshet om huruvida icke hela. franska styrkan, utom den lilla trupp som omgaf honom, blifvit nedgjora, Allt hvad, han bestämdt visste, det var att Jägarnes alla officerare stupat och att, om icke har, sjelf tagit befälet och samlat de förvirro7,e kamraterna omkring sig, skulle dessa )jifvit nedhuggna. till sista man. Han sporrade sin häst mot den täta Massa, som stod framför honom, mot den fasta, mörka muren af rök och damm och stål och vilds, ansigten och senfulla, bruna armar, fastön denna mur, huru rörlig den än Var, Syutes ogenomtränglig. Och under det han sporrade hästen, ropade han, svängande sabeln öfver sitt hufvud: Framåt, bröder, för Frankrike, Frankrike, Frankrike! Hans röst, väl känd och kär för alla kam--. raterna, gick dessa till bjertat och förmåddeUNDER SKILDA FANOR, ex