a SETS a Utrikes-Nyheter. Den hållning som preussiska landtdagens herrehus visat i fråga om regeringens förslag till on friare och tidsenligare kommunalförfatt ning har uppväckt en verklig storm i landet, SioResstämningen såväl inom pressen som i an dra kammaren är så upphetsad, att en våld sam sammandrabbning mellan regeringen och herrehbusets konservativa majoritet synes oundviklig. Den liberala Corresp. Stern skrifver den 28 oktober: I landtdagens begge kamrar gick i dag ett rykte om en afgörande vändning i regoringens hållning mot herrehuset. Det heter, att inrikosministern Eulenberg upprepade gånger föreställt kejsaren, att han icke längre kunde ikläda sig ansvaret för reformens genomförande med mindre hans sträfvanden funno ett tillbörligt och energiskt understöd af hela statsregeringen, Kejsar Wilhelm, säges det, har med gillande af inrikesministerns mening förklarat sig redo att, hvad på honom ankom, understödja allt som vore nödvändigt för att gifva den nya kommunalförfattningen kraft af lag trots alla hinder från herrehusets ida. Om de medel som för detta syftomåls vinnande böra användas tro redan, påstås det, underhandlingar öppnade med furst Bismarck. Från ea annan trovärdig källa försäkras, att inrikesministern redan efter första omröstningarne i herrehuset satt sig i förbindelse med Bismarck, och att det skulle varit på dennes inrådan som hr Eulenberg gjort sin framställning hos kejsaron. Den förmodan man hyst att Bismarck skulle återvända till Berlin för att läsa lagen för herrehusat har varit förhastad; han synes föredraga att i lugn låta herrehusets majoritet fortsätta sitt förstörelseverk, hvars upphofsmän, hrr. Kleist-Retzow, BSonft Pilsass, Lippe, Bribl o. s. v., sjolfva få bära skulden för hvad som inträffar. National-Zeitung omtalar äfren ofvan an tyddaå rykten, men tror icko att ställaingen kan bli klar med annat än en ombildning af herrehuset och en ny ministör. Denna tidning, som plägar ha väl reda på ställningen, säger äfven att sakerna avancerat för långt för att ons genom ett maktspråk af Bismarck kunna tillfredsställande regleras. Mot junkerpartiet riktas ett mycket bittert angrepp och det kallas för okunnigt, uppblåst, rått och hjertlöst. Hvad som mest uppbragt den besinvingstulla National-Z eitung synes vara KleiatRetzows yttrande att den såkallade offentliga meningen fabriceras af en hop skrikhalsar, Paristidningen Råpublique omtalar följande uppträde, som timade i La Före den 20 den nes, eller samma dag de senaste fyllnaduvalen till nationalförsamlingen egde tum, och hvilket ger ett begrepp om ställningen inom franska armån: Hos öfverste Brisac, chef för 17:de artilleriregementet, voro nåmde dag till frukost samlade ett antal af garnisonens artilleriofficerare, nemligen artillerigeneralen Picot de Lapeyrouse, ötverstelöjtnanten Dolattre, artilleristabsofficern Gougis, kaptenen Bellier, löjtnanten de Ganoy, mobilofficern Rigault, öfverstea Morel, samt slutligen den person till hvars ära frukosten gafs, krigsm nisterns adjutant, öfverstelöjtnanten Favre. Samtalet öfvergick efter hand på politiska ämnen. Öfverstelöjtnant Favre höll ett tal, hvarati han lät förstå, att man inom krigsdepartementet ansåg republiken endast som en öfvergångsform, Krigsministern, fortfor hr Favre, delar sjelf denna öfvertygelse. Också har han beslutat att gifva alla officeraro som ön ska det tillåtelse att hembära kejsar Napoleon II eller prinsarne af Orleans eller grefven af Chambord sin vördnad, och lika, fast har han beslutat att icke tillåta någon öfficer detaga i hr Gambettas eller någon annan radikal-republikans menings yttringar. Emot dessa ord gjorde en at de närvarande, mobilofficern Rigault, som år 1870 utmärkte sig vid försvaret af La Före, några anmärkningar, till hvilka krigsministerns adjutant genmälde : Men, min herre, sinnesstämningen inom hären är fiendtlig mot republiken. Vi, som illhöra krigsdepartementet, äro bäst i tillfälle tt döma derom. Vi veta, att om kejsaren i norgan återkomme till Frankrike, skulle. . . .. han nämde här några namn) emottaga honom nd hänförelse. Hitintills hade endast hr Rigault motsagi wr Favre, men nu reste sig öfverstelöjtnant Jelattre och förklarade i lifliga ordalag, att fverstelöjtnant Favre misstagit sig om stämingen inom hären. Alla deöfriga officerarne röto nu äfven tystnaden och inlade gensä;else mot hr Favres ord. En redogörelse utan namn för detta samtal ar förut stått i Ulndgpendance och väckt nycket uppseende i Frankrike, i följd hvarat ffciela tidningen förnekat sanningen deraf; nen nu, sedan namnen på deltagarne blifvit fentliggjorda, hyser man intet tvifvel om uppitens riktighet, . Kyrkoherden i Harravilliers har skriftligen ifvit biskopen i Versailles tillkänna, att han cke vill från predikstolen uppläsa biskopens irkulär med uppgift å senaste allmänna kyrkonötets beslut, emedan han anser dessa strida not katolska kyrkans rätta läror. Han afsäir sig sitt embete och utträder ur romerska yrkan, förblifvande dock katolik, Björnstjerne Björnson har i Danmark funit flera bundsförvandter, bland andra den ekanta författaren Hostrup, för närvarande i il hvi i artikel i ER .