Dagens Nyheter – 2 november 1872, sida 1

-— 07 Zareila. Åter hade den gamla stridslusten vaknat hos de stammar, som icke ville underkasta sig franska oket, och, fattade af förtviflan, hade de slutit sig tillsammans för att försvara dessa omätliga konungariken af flygsand, som äro så onyttiga för eröfraren, men så dyra för nomaden. fBSedan de blifvit tillbakadrifna till ödemarkerna och när de, isaknad af vatten och boskep, ansågos tvugna att förr eller sednare gifva sig på nåd och onåd för att icke omkomma af hunger och törst, då hade de hastigt återfått sitt mod, sein styrka sin motståndskraft... Snabbt och tyst, såsom det är möjligt endast för Afrikas infödingar, hade de smugit sig framåt under nattens mörker; och för första gången blef inkräktarens vaksamhet gäckad, för första gången öfverraskades det franska lägret af fienden. Medan luften ännu var genomträngd af nattens kyla, innan solen ännu förjagat den tidiga morgonens dimmor, och under det vakteldarne fortfarande brunno och skildtvakterna gingo långsamt fram och tillbaka, icke hörande andra ljud, än dem schakalerna eller nattfåglarne åstadkommo, hade araberna kommit helt nära fransmännens lägerplats. Viszerligen märkte de yttersta vedetterna ett annalkande dammoln, men det hände gå ofta att sådana moln visade sig af en eller annan anledning, att de icke fästade sig synnerligen vid detta. UNDER SKILDA FANOB. 6?.