Hvarjehanda nyheter. En ung amerikanskas korrespondens med drottning Victoria. Under sin vistelse i Europa hade miss Nellio Grant den äran att blifva kallad till audi ens hos drottning Victoria. Denna audieas var föregången af följande korrespondens: Misss Grant till drottning Victoria! Eders majestät! Jag är helt förlägen öfver den ära ni visat mig, då ni genom en hög hofofficiant (eder öfverstekammarherre, om jag ej misstager mig) gifvit tillkänna att ni önskar mottaga mig i offentlig audiens. Det. skulle vara mig sirdeles kärt att få råka eder, för att sedan kunna berätta för mamma och pappa att jag blifvit sålunda hedrad. Jag är blott en vanlig amerikansk flicka; att jag är presidentens dotter gifver mig intet anspråk att af eder betraktas såsom en furstlig person. Men om jag finge besöka eder fillsammans. med den iälskvärda dam, som tagit mig under sitt beskydd på denna resa så skulle det göra mig en gtor glädje. Vår legationssekreterare här siäger, att det ligger en politisk betydelse uti denna audiens, men jag kan ej tolka den så och skulle då ej kunna antaga eder godhetsfulia inbjudning, ty jag har ingenting att göra med amerikansk politik och är viss att min fader j skulle vilja att jag uppträdde som någof annat än hvad jag ir: en enkel amerikansk flicka. Om efter denna förklaring eders maj:t skulle önska mottaga mitt besök, så skall-jag känna mig både stolt och hedrad deraf. Jag har skrifvit detta bref på eget bevåg, emedan jag ansåg mig böra göra så. Jag har äran att teckna mig eders maj:ts ödmjuka tjenarinna och beundrerska Nellie Grant. Drottning Victorta till miss Nellie Grant! Miss Nellie Grant! Jag har gifvit Lady .i uppdrag att öfverlemna eder denna ett, och vi sköla möttaga eder såsom edra trade föräldrars dotter; utan intervention af våra hofofficianter; Jag skall mottaga eder som en amerikansk flicka och deri skall ej ligga någon annan betydelse, än att ni önskat att göra bekantskap med dvinnan och drottningen. Det är möd nöje jag skall förgiäta att jag är drottning, då jag i afton mottager edert besök i vårt palats vid Windsor F Victoria. tI den högre stilenm. I Skeninge Tidning för lördagen den 26 oktober läses följande sublima opus: Klagodagen högtidlighölls inom detta pastorat på ett stilla och vördnasfullt sätt, värdigt det allvarliga ämnet — i kyrkorna genom koraler i den högre stilen för dagen valda — och ordets trogna förkunrande med ledning af angifna texter. Högmessan i stadskyrkan var synnerligt anslående genom en dubbel; qvartett damer och herrar, som från läktarea icke endast uppehöllo koralerna synnerligt hänförande, utan fast mera före predikan uppstämde en sorgkantat med lämpligt ledsagande af orgeln, så att hvarje stämma, och deras inbördes harmqniska samspråk, äfven i finare: nyanseringar af musikörat med välbehag kunde skönjas. Orden voro lånade ur konuug Davids 39 psalm, som behandlar en christens (!) lefnad och saliga död, egnandoe sig väl för en svanesång; — kompositionen, ett foster af musiksnillet Gunnar Wennerberg, utmärkte sig för orginalit6. Utförandet var körrekt, lyckadt, och berörande det religiösa sinnet, djupt gri pande. Såsom glanspunkten i det hela torde tillåtas oss framhålla tvenne soli, ett för sopran, det andra för baryton, som beggo på det effoktrikaste utfördes med hvar i sin genre rika, höga, sifverklara röster, Detta andaktsväckande uppträde slog så varmt ech godt an på de talrika tacksamma åhörarne, att de med stegrad uppmärksamhet sedermera följde läraren, som med skieklighgt behandlade temat: Herrans tankar om oss vid vår konungs grat; — sch kom mera än en att, föro afgången ur templet, tänka: Här bor visserligen Gud, här är himmelens port. Affärsmessigt. En ung man förälskade sig i en vacker flicka, som var dotter till en äntv icko gammal enka. Bfter långt betänkande grep han sig slutligen an med att fria och erhöll af flickan följande svar: Jag skulle gerna ha gått era önskningar till mötes, om jag icke vore förlofvad, men min mor vill gerna gifta sig, och jag tror icke att hon för ögonblicket är upptagen. — Den unge mannen rusade -på dörren. För peuger kan man köpa mycket, både godt och ondt; men för all verldens rikedom kan ran icke köpa sig en vän, lika litet som några pengar kunna ersätta förlusten af en sådan. Handelstelegrammer fr. utlandet. LONDON den 20 oktober. Filvtande spanmål