SC6 hon för längesedan tröttnat vid att höra, i synnerhet talade de om hennes egen skönhet; han deremot hade upplyst henne om saker och förhållanden, som hittills varit henne alldeles obekanta, låtit henne inblicka i det verkliga lifvet, afslöjande både förfärliga och glädjande sanningar, som qvarlemnat i hennes själ outplåvliga intryck. — Chåteauroy och hans jägare ha beordrats att draga i. fält, sade i detta ögonblick en röst bakom henne. — Jaså, svarade en annan. Nåja, Svarte fälken mår bäst, när han får slåss. När skola de bryta upp? — I morgon vid dagningen. — Stridea pågår väl här nästan beständigt, kan jag förmoda? — Ja visst; och förlusterna af manskap äro ofantliga. Men detta få inte tidningarne i Frankrike tala om, förstår ni; det skulle ej gå an; de äro strängeligen förbjudna att meddela några korrespondenser från Algier ... Så täck fru Doche är! Hon kommer in igen i nästa scen. Hertiginnan Corona lyssnade till detta samtal, och hennes uppmärksamhet afvändes helt och hållet från erkehertigen, pairen och diplomatea äfvensom från vaudevillen. Hon fann icke heller fru Doche synnerligen förtjusande; alla hennes tankar upptogos af — korporalen och hans öfverste. Samtidigt härmed flög Cigarette omkring