Dagens Nyheter – 30 oktober 1872, sida 3

Hvarjehanda nyheter. , Det bjelpte! I on större bönesal i L steg ett fruntimmer ogeneradt upp på en bänk för att bättre kunna so predikanten. De bakom sittands protesterade högljudt häremot, emedan hon beröfvade dem utsigten, Hon behöll emellertid platsen och låtsade, som om hon iogenting hörde, till dess en herre temligen högt utbrast: Om det fruntimret visste, att hennes strumpor ha två stora hål, skulle hon ej vara angelägen att flyga upp så högt. Detta hjelpte. Hon satte sig, — Men, käre vän, sade ena from gumma till den talande herrn, hur kan man här i kyrkan säga en sådan osanniog om en medkristen ? — Ösan ning? upprepade den tilltalade, kan ni säga mig huru hon skulle få sina strumpor på sig, om hvardera af dem ej hade ett stort hål! För myckes begärdt. In bonde låvgt bort ifrån kom en dag in till en af våra optiska instrumentmakare, som hade glasögon Shvarmed alla menniskor kunde se att läsa. Bonden fick en bok framför sig och började pröfva glasögoneo. Han försökte väl öfver hundrade par, utan att kunna läsa ett enda ord. — Men säg mig då, utbrast fabrikören otåligt, kan ni verkligen läsa? — Näej, då behöfde jag ju inte köpa era glasögon, ljöd svaret. En kinkig utmätning, Beväpnad med utmätningslängd för obetalte kommunalutskylder inställde sig socknerättaren med biträde hos en hr Nash i England. Nash emottog sina gäster med all artighet och bad dem vara som barn i huset. Härtill svarade de höfligt med att börja inventera möblemanget. Hr Nash gick ut för en bandvändning och återkom med en bikupa, som nan ställle på kordet och sade: inventera den. Sjolt skyndade han att rulla in sig i fönstergardinerna. Bien angrepo främlingarne med all sin styrka och tjerdingsmannen med biträde flydde med förfåran, utan att tacka för åtnjuten gästfrihet. En skollärare, som förgäfves försökt flera medel att hålla sina skolpojkar i styr, sade en dag till dem: Gosxsar, sitt som stu denter, nämligen raka och med armarne i kors ! Orden som studenter hjelpto: alla lydde befallningen, utom en, som förblef i sin förra beqväma, lymmelaktiga ställniog. Tillfrågad af läraren, hvarför icko äfven han ville sitta som en student, svarade han helt flegmatiskt: agag behöfver det icke, jag tänker bli skrädare. Mjölkknifj Polistjonstemännen i Broslau begagna sig för närvarande af en pyuppfunnen 8. k. wjölkmätaro), med hv ars tillhjelp man på det noggrannaste kan utröna hvarje förfalskning af mjölk, till och med till hvilken procent den blifvit förfalskad eller försämrad. Polisen har under flera dagar anställt dylika undersökningar bland mjölkförsäljarne, och hvarhelst den påträffar några sådana underslef, slås mjölken ut i rännstenen. Dessa åtgärder komma fortfarånde att dagligen företagas. Dialog utanför en viss basarbutik i on viss stad: A. (en herre, som önskar få eld på sin cigarr): Ursäkta, var god och låna mig en tändsticka. — B. (butikens egare, buttert): Nej, jag tackar! — 4. (förvånad): Nej? Hvad beha . . . — B. (afbryter tvärt): Låna! Nej, tack, herre, hörra ska få en . . . här har pu folk gått och lånat tändstickor i så många år och ännu har ingen betalt igen en enda! Nya helgon. Påfven har utnämt fyra nya sådana: Maria Kristina, drottning af Neapel, moder till f. d. konung Frans IL; schweiziska eremiten Nikolaus von der Flue; franska presten Vianney och påfven Eugenius UL Menniskoätare, Den bekante Barnum törevisar för närvarande i Amerika några menniskoätare. Nyligen förevisades dessa i ILovisville, der de helt gemytligt samspråkade med åskådarne. :En af menniskoätarne bjöd en åskådare 10 dollar för en liten gosse, som han hade med sig, Men yankcen svarade: Min gosse vill jag icke sälja, men jag har en väl. född svärmor, h nno skallni få för halfva priset. En eynistk dam, som är mycket kokett, påstår att karlarne likna snufva: det är mycket lätt att få dem, men svårt att blifva dem qvitt. ) Göteborgs-Posten. ur hvilken notisen är hemtad, har benämniagen mjölkknif.. Det tyska ordet är väl Ichmesser?s BRON KERALA AN DEDE ESR AREGSNS RTSONRORS