Dagens Nyheter – 30 oktober 1872, sida 2

SS ME kes. Hvaraf kommer det sig, att bland bildadt folk endast ett ringa fåtel kan förnedra sig till att begå brott, men å andra sidan blott ett ännu mindre fåtal förmår höja sig till verklig storhet? Hvaraf kommer det sig, att fattigdom, elände, försakelser, hunger, sjukdomar, slafveri ofta gifva menniskor kraft och vilja att utföra hjeltebragder, att lida och uppoffra sig för idder, som synas dem stora och välsignelsebringande? Se der en fråga, som måste lemnag obesvarad äfven af tänkare, hvilka ha m:ra tid, mera skarpsinnighet och håg för filosofiska spekulationer än Bertie. — Är det sannt, Rake, att ni med flit uppför er iila, för att undvika befordran? frågade han sin fordne kammartjenare, då de befunno sig ensamma i den senare fängelse. Rake rodnade. — Det ligger i min natur att göra snedsprång, sir, sade han; jag kan inte hjelpat. Det der lynnet är inneboende hos mig, likasom ölet i buteljen; om jsg inte tar ur korken ibland, så jäser det i mig och jag skulle spricka sönder. — Men mänga gånger, då ni varit nära att undfå belöning för er tapperhet i fält, har ni motarbetst er lycka och gäckat era förmäns önskningar genom att visa er vara totalt olämplig för den högre plats, gom de ämnat gifva er. Hvarför bandlar ni så? Rake såg helt orolig ut; för att slippa svara