Doktor Dicksons politiska trosbekännelse. (Telegram till Dagens Nyheter). Göteborg den 28 okt. kl. 9,45 e. m. Doktor Charles Dicksons föredrag i elementarläroverkets stora sal i afton, dervid han redogjorde för sin åsigt om grundskattefrågan, var temligen talrikt besökt. Han började med förklaringen att hans bekanta yttrande vid det förberedande valmötet i Göteborg, då han predikade satsen att städernas representanter borde SCsätta hårdt mot hårdtX, blifvit missförstådt. Han vore nemligen icke mot sådana lindringar af grundskatterna, som hålla sig inom billighetens gränser och komma flertalet skattdragande till godo. En afskrifning, vare sig att den ställes på 20 eller 10 år, ansåg talaren obillig. Han protesterade mot beskyllningen att han vore någon partiman när han hyllade en sådan åsigt. Grundskatterna äro helt enkelt ur juridisk synpunkt skatter, liksom nuvarande jordegare äro rättsliga innehafvare af sina företrädares rätt. Grundskatterna ha faktiskt fått natur af räntor efter 1855 och 1869. Mot afskaffandet af grundskatterna finnas fyra vigtiga skäl: 1:0o staten kan ej undvara dem, utan att andra samhällsklasser skola betungas; 2:0 genomförandet af denna reform skulle möta ofantligt stora praktiska svårigheter; 3:o afskrifningen skulle gagna endast nuvarande egare; och 4:0 äro grundskatterna till fördel för mindre förmögne, hvilka derigenom ha lättare att bli egare af jord. Talaren utvecklade närmare dessa hufvudskäl och yttrade slutligen, att om han ej lyckats öfvertyga motståndarne, hans skäl dock voro värda att begrundas. Härefter öfvergick talaren. till andra frågor. Först berörde han försvarsväsendet. Han gillade indelningsverket såsom den bästa och billigaste stam och omfattade fortfarande de åsigter och planer, hvilka framstärts i förra krigsministerns misskända förslag. Beträffande jordbruket, ville han befria det från åtskilliga onera, såsom underhåll af vägar, kyrko-, prestgårdsoch tingshusbyggnader samt skjutsskyldigheten. Men han kunde nu ej angifva huru dessa reformer skulle på bästa sätt genomföras. Talaren gillade att qvinnan får egen fallständig giftomannarätt, och han ville påyrka att hennes myndighetsålder skall inträda liktidigt med mannens. Borgerligt äktenskap bör vara obligatoriskt; påkallandet af kyrklig välsignelse må deremot stå kontrahenterna fritt. Det dröjer sannolikt länge innan vi hinna dit; men under tiden måste man söka förebygga upprörande och samhällsuppiösande händelser, sådana som redan inträffat inom åtskilliga trossamfund, genom utsträckning af hithörande författning af 1860 derhän, att alla, hvilka af samvetsskrupler känna sig hindrade att ingå äktenskap med kyrklig vigsel, måtte få borgerligt förenas med bibehållande af alla medborgerliga rättigheter. Talaren kände djupt riksdagsmannakallets stora kraf och kunde ej lofva att uträtta några storverk. Oberoende af alla partier, skulle han följa sin öfvertygelse. I frågor, der han ej kunnat vara i tillfälle bilda sig en egen, på full sakkännedom grundad åsigt, komme han att rösta med regeringen. Föredraget slutade klockan half nio, utan att föranleda någon öfverläggning. De närvarande tillkännagåfvo genom bifallsyttringar sin belåtenhet med föreläsningen. rer stan a Tid ids ar Ms ds dR ss FINGMRF BANAR SRA SA STERNER Da NR