jag nu varit lycklig, ty jag har lefvat på nytt — i fantasien. Någon verklig återgång till mina fordna förhållanden är icke tänkbar. — Men helt säkert måste medel finnas till en återupprättelse — om blott en enda sådan berättelse, som den ni omtalat för mig, kommer till kejsarens öron, så faller er fiende i onåd och ni sjelf blir hedrad. — Det är möjligt, min fru. Men jag vill på inga vilkor, att kejsaren ens skall veta att jag fins till. Obemärkt som jag är, önskar jag lefva och dö. — Ni dömmer er således sjelf frivilligt till denna lott? — Jag har frivilligt valt densamma. Och jag vågar hoppas, att ni icke skall förråda hvad jag nu anförtrott er? -— Var förvissad härom; jag skall tiga till dess ni särskildt ger mig tillåtelse att tala. Emellertid väntar jag min bror hit; att fästa hans uppmärksamhet på er bör ni icke förvägra mig. Han är sjelf soldat, och jag tror bestämdt, att han skall kunna öfvertala er att tänka annorlunda om er framtid än ni nu gör. I alla händelser kan ni räkna på att så väl hans som mitt eget inflytande skall användas till er fördel, om ni sjelf vill det. — Ni gör mig en stor ära, min fru. Allt hvad jag någonsin vill be er om är att återställa dessa penningar till min öfverste och glömma, att er vänlighet under en hastigt flydd halftimme kommit mig att glömma, det den