Dagens Nyheter – 29 oktober 1872, sida 1

skola ställa höga fordringar. Det är abso lut omöjligt att under sådana omständigheter åstadkomma ett godt arbete, äfven om alla andra förhållanden, som på skolundervisningens beskaffenhet kunna inverka, äre de bästa möjliga. Nu tillkommer, hvad folkskolan i Motala beträffar, att skolläraren står temligen ensam och utan hjelp vid uppebållandet af hennes verksamhet. Under innevarande termin, liksom det varit vanligt under föregående terminer, har nemligen ingen af församlingens prestmän — pastoralvården handhafves af vice pastor — besökt skolan; och af det till lärarens stöd tillsatta skolrådet har endast en ledamot varit iskolan synlig. Detta förhållande, vittnande om en beklaglig iiknöjdhet. för fullgörandet af en stor samhällspligt, är icke utmärkande ensamt för Motala kommun; det påträffas tyvärr ganska allmänt och har länge varit öfverklagadt. När man finner sådan likgiltighet hos dem, som framför andra ha till skyldighet att visa intresse, och man tillika vet att skoibarnens föräldrar ofta alls icke förmå eller vilja inse nyttan af sina barns skolgång; när härtill kommer, såsom vil Motala, att många af dessa föräldrar lefva i så knappa omständigheter, att de måste skicka sina barn till tändsticksfabriken för att förtjena åtminstone födan, hvarigenom skolgången blir mycket ojemn, så ligger det för öppen dag att skolans arbete ej kan lemna några särdeles lysande resultater. Inträffar då härtill, såsom den allmänna regeln är i Sverige, att skolläraren aflönas på sådant sätt, att han, utom öfriga svårigheter, med hvilka han för ett rätt uppfyllande af sitt kall har att kämpa, måste gnagas af ständiga näringsbekymmer och känna sig utestängd från möjligheten att fylla sitt behof af andlig odling, då måste man ock väl medge, att en sådan samhällsmedlem är mycket beklagansvärd. Att skollärarne detta oaktadt, såsom kår betraktade, lika samvetsgrannt och pligttroget som vida bättre lottade tjenstemän fullgöra sitt ansträngande kall och motsvara rim liga anspråk, det länder dem till största heder och borde hos .vederbörande väcka en allvarlig tanke på att till en början förbättra deras ekonomiska ställning, hvarigenom åtminstone en af folkskolans och lärarens stora svårigketer blefve undanröjd.