— 402 — — Ja, det gör jag, emedan de franska militärmyndigheterna förstå att skapa ypperliga goldater genom att väcka krigarnes ärelystnad och belöna dem. I denna armå vet hvarje tapper man, att hans värde vinner erkännande, och han vet också att han en gåpg, såsom utsliten veteran, icke blir öfvergifven och lemnad att dö i ett dike. — En tapper mans värde vinner här erkänrande, säger han, och dock är han sjelf ännu blott korporal, tänkte hertiginnan, under det han fortfor: — Eftersom jag kommit hit, så tillåt mig begagna tillfället att i armåns namn tacka er för er frikostighet mot de sjuka soldaterna. Var förvis:ad, att inom hospitalets murar många lidande hjertan nu äro fyllda af tacksamhet för ert ädelmod. — Ädelmod! Kalla det inte så! Hvad har jag gjort, hvilken uppoffring är det jag underkastat mig? Ack! vet ni, vi menniskor äro förskräckligt sjelfviska... Ser man saken från den rätta sidan, är jag tvärtom er stor tack skyldig för det ni påmirde mig om dem som lida. Det låg ett uttryck af sjelfanklagelse ihennes röst, då hon yttrade detta; den vanliga kölden och högdragenheten i hennes ton hade försvunnit; den förnäma damen talade pu med korporaler, såsom en menniska med en menniska. Vi upprepa ånyo, hvad vi flera gånger f. rut