Bref från Skäne. Malmö den 23 oktober. Här bäres ännu, framför allt af damerna, djup sorgdrägt. Man hade föreställt sig, att denna skulle aflagts sedan klagodagen firats, men det är endast undantagsvis man möter någon, som icke påminner om kungssorgen. Också hafva presterna såväl här som på andra ställen inpräglat hos sina åhörare, huru djupt de måste känna fsig berörda af den stora landssorg, som utbredt sig genom konungens bortgång. Under den aflidne konungens sista vistelse här och ända till dess hans lik härifrån afsändes, samlades provinsens mest betydande män hit. Af de högre embetsmännen och den aflidnes förtroligare bekanta betraktades det särskildt som en kär skyldighet att åtfölja likfärden från residenshuset till jern vägsstationen. Så mycket större uppmärksamhet ådrog det sig, att tvenne af provingens framstående män uteblefvo vid det senare tillfället, liksom de förut underlåtit att personligen underrätta sig om konungens helsotillstånd. Den ene, förste hofstallmästaren Tornerhjelm, har alltid setts bland Carl XV:s förtroligaste omgifning, hvarhelst denne under helsans dagar uppträdde inom provinsen. Förvåningen öfver hans uteblifvande nu upphörde också icke förrän man af Stockholmstidningarne inhemtade, att han redan den 21 september inpasserat som resande i hufvudstaden och tagit sitt logis på hotell Kung Carl. Det gissades då, att han icke varit obenägen att åtaga sig någon beskickning till främmande hof för framförande af den sorgliga underrättelsen om konung Carl XV:s död och den glada om konung Oscar II:s lyckliga tronbestigning. Förmodligen voro dessa uppdrag vid hans ankomst till hufvudstaden redan fördelade — annars hade han utan tvifvel varit särdeles passande att utföra ett sådant, såsom förut lika gerna sedd i palatset vid Gustaf Adolfs torg som i vestra slottsflygeln. Ja, det påstås att förre hertigen af Östergötland under sista riksdagen hedrat honom med nådiga morgonbesök i hans bostad i det närbelägna Bondeska huset. Ten andre uteblifne var chefen vid skånska dragonregementet, öfverste Sjökrona. Om något förtroligare förhållande mellan honom och den aflidne kungen vet man ej att tala, men nog betraktades hans utnämning till regementschef som en synnerlig nådebevisning mot honom sjelf, om ej för regementet. Också påstås det, att bland regementsofficerarne åtskilligt tal uppkommit derom, att deras chef brustit i de vördnadsbetygelser, som de anse hafva ålegat honom mot den aflidne konungen. Under de två sista åren har det garska allmänt omtalats, att landshöfdingen von Troil, såsom varande pensionsmessig, snart ämnade afgå från länsstyrelsen, och sjelf har han gifvit ytterligare anledning till detta antagande, då han under tiden hyrt en våning i kustchefen Abrahamssons gård. Om detta skedde före eller efter dennes utnämning till Vasariddare lemna vi osagdt, men bostaden är fullt passande för en riddersman, vore det än en med blåa bandet. Då för någon tid sedan under förre konungens vistelse i Aachen det sorgliga ryktet om hans snart förestående bortgång började spridas i provinsen, utgick äfven ett rykte om, att en ministörförändring snart derefter förestod, och ex, Adlercreutz uppgafs som designerad höfding i Malmöhus län. Det bemärktes i sammanhang dermed, att en from glädje utbredde sig öfver läsarnes annars trumpna anleten och harponymferna ställde sig för någon tid till efterrättelse påbudet om att sjunga sedigare sånger, icke lyfta på kjolarno eller nedträda från sina platser för att klinga med åskådarne, för hvilket de ock redan blifvit betackade i tidningen Framåt. Men nu tyckes det emellertid, som om landshöfdingen von Troil i anledning af regementsombytet ville ytterligare något betänka sig, innan han lägger in om afsked. I det stället säges det, att han nästa vår ämnar begära någon tids tjenstledighet för att se till