TVO gågt, att under hennes stoita yta klappade ett godt, menniskovänligt hjerta. Under loppet af samtalet frigjorde sig Cecil efterhand och utan att han sjelf märkte det från de fjettrar, hvarmed rangskilnaden förut i större eller mindre mån besvärat horom, han blef sig lik sådan han i fordna dagar varit; och de språkade länge med hvarandra. Nu, om icke förr, märkte hon tydligt att denna afrikanska jägare var en lika fulländad gentleman som trots någon af de höga kerrar, hvilka utgjorde hennes vanliga omgifning. Så mycket innerligare var det deltagande, han ingaf henne. Hon resonnerade med honom om hans nuvarande lefnadssätt, bad honom beskrifva sina kamrater, sina erfarenheter från krigen o. 8. v. Han berättade också för henne Leon Ramons historia, och medan hon lyssnade härtill, såg han hennes strålande ögon fuktas af rörelse. Hans trogna, lifliga skildring af soldatens mödosamma, ofta glädjelösa lif, bibragte henne en ny, sannare och ädlare uppfattning af förhållanden, om hvilka hon förut endast haft en ytlig kännedom, oeh som derför föga intresserat henne. Hans röst hade sin fordna, milda, melodiska klang, hans väsende och åtbörder hela sitt fordoa behag. De åsigter, han på ett vältaligt sätt uttryckte, slogo an på henne; ty hans resonremang förrådde icke allenast en