Dagens Nyheter – 26 oktober 1872, sida 2

de trott honom i stånd till att begå ett nezligt brott. — Men hvem skulle numera tro mig, tänkte han. Och på det hela taget kan det göra detsamma. Om jag blottbehöfde söga tre ord för att återförvärfvya hela mitt förra anseende, så måste jag i alla fall afstå derifrån, ty jag kan icke uttela dessa tre ord. Början var måhända en galezskap; men numera är ingen förändring möjlig. Må har njuta alle förmånerna af min undergång; Gud skell veta, att jag iste afondas hoxom. Då han nu passe:ade öfver ex bro, kastada han tidningen i vattnet, sägarda till sig sjolf: — Må jag slå bort alla dessa sorgliga tankar; det hade varit bäst att jag aldrig fått läsa detta meddelande... Men ser jsg seken rätt, såsom den bör sea, har jag snarare skälatt vara nöjd än att k!aga. Berkley kan tu inte gerna komma att lida skepp brott på lifvsts haf, sedan ban fått en så god vind i seglen. Och jag — jag har det ju bra här. Des är inte besvärligare att iakttaga de rglor, som gilla inom kasernon, än dem som gälla vid hofvet. Naturen har ämrat mig till sodat, jag är nu ea sådan, och ti!l något annat duger jag inte. Hans hand vid örde händelsevis guldmynten, som han hado i fickan: Han stavnude tvärt, ihågkommande den py:s lid:a skymfen. Sedan han besionat sig en stund, fattade han raskt sitt beslut. E Efter en half timmes hastig gång — ty