Dagens Nyheter – 26 oktober 1872, sida 1

rv — Victor! — Horr öfverste! — Jag har inte glömt er sturskhet mot hertiginnan Corona. Men hon har sjelf varit nog ädelmodig att be mig låta er förbli ostraffad. Emellertid kan hon naturligtvis inte gå in på er oförskämda begäran, att hon skall behälla schackpjeserna, utan att betela dem. Jag åtog mig att lemna er vedergällaingen. Ni hade förtjenat prygel, men eftersom hennes nåd är nog god att förlåta er, så får ni nu detta i stället. Håll fram er hand. Ceoil efterkom befallningon. Han väntade att få mottaga ett tungt slag af öfversteng gBabelfäste, hvarigenom möjligen handleden skulle krossas på honom, Så beskaffad uppa tuktelse var icke ovanlig i Afrika. I stället lades ett antal napoleonåorer i hans öppna hand, Chatesauroy visste väl, att guldet skulle smärta honom mera än hugg och slag. Cecils första tanke var att kasta mynten i ansigtet på gifvsren. Mon till all lycka varse. blef ban, innan han hann sätta denna tanke i verket, dst vilda hat som framlyste ur Rakes och Petit Picpons ögon, hvilkas hat — det visste han väl — delades af ett tjog andra i närheten stående soldater, som alla höllo af honom men inom sig förbannade sin öfversto. Alla desca skulle vid företa tecken från hans sida ha lcagit sina sablar och genomborrat den stolte ragementechefen, utan att besinna att de sjelfva. UNDER SKILDA FANOR 13.