Dagens Nyheter – 25 oktober 1872, sida 2

Ara Ack, han gjorde henne denna orättvisa, som den bäste bland oss lätteligen gör ex och hvar, hvilken han dömer, innan han besvärat sig med att i grund studera honom. Cecil ansåg henne för en litön leopard, lekfull och blodtörstig. Ja, det är sannt, Frankrikes lilla leopard lekte denna afton med mycken sorglöshet. Det var fest i Algier, och Cigarette flög öfver hela staden som en liten munter fogel, öfverallt såg man henne, hon tycktes vara sämtidigt på tusen ställen, stannade ingenstädes länge, men hann dock framkalla glädje och jubel, hvarhelst hon visade sig. Hon hade visserligen sitt hjertesår; ja, hon kände smärtan deraf gång efter annan; men hon var ung, hon var glad, hon var en liten filosof, och framför allt var bon fransk till lif och själ — och det ystra franska blodet tillåter icke bågon varaktigare förstämning, det framjsgar ideligen nyå känslor, låtande den ytterliga bedröfvelsen hastigt åtföljas af ytterlig glädje. Hon syntes uppsluppen, katske mer än någonsin förr, och var orsaken härtill måhända ingenting annat än ett omedvetet behof af att qväfva eller öfverrösta en viss lynnets bitterhet, som för tillfället sökte göra sig gällande hos henne och som kön fann odräglig. Nästan hela natten var hon i farten; först när dagens gryning var nära förestående, uppgökte hon, likasom leoparden, sitt bo.