Dagens Nyheter – 25 oktober 1872, sida 1

deras ögon värdefullaste bestodo dels deri att han — på samma gång han var afhållen af sina underordnade — förmådde göra sig punktligt åtlydd af dessa och dels deruti att han sjolf var pålitlig samt till följd af sin sällsynta tapperhet och sitt goda naturliga förstånd bättre än någon annan, hvilken stod på samma låga grad som han, kunde väl utföra farliga eller svåra uppdrag. Och han var sjelf rätt glad åt att man använde honom; ty sedan han började tjena under den kejserliga fanan hade hans sorgligaste stunder just varit de, då han ingenting haft att göra. Också föredrog han de värsta strapatser framför den odrägliga sysslolösheten. Chateauroy var sjelf närvarande, när fålarne infördes på slottsgården; och han anställde genast ett förhör med korporalen angående förloppet af expeditionen. Huru gerna han än ville det, kunde han icke finna det ringaste att anmärka hvarken mot det sätt, hvarpå ärendet blifvit uträttadt, eller mot de korta, vördnadsfulla svar han erhöll af Cecil på sina tätt efter hvarandra följande, itvär och öfvermodig ton framställda frågor. Åtskilliga krigare befunnöå sig i närheten och kunde höra allt hvad som yttrades mellan öfversten och korporalen; och just detta förhållande gåf Cecil kraft till att beherrska sig. Slutligen vände honom öfversten ryggen för att gå; men han hade endast tagit ett par steg, då han åter plötsligt stannade och sade: