Dagens Nyheter – 24 oktober 1872, sida 2

ST AV Vv hufvud ned mot hufvudgärden samt förblef liggande bredvid den doftande blombuketten. Han var död. x x x En timme sednare lemnade Cecil hospitalet. Han : passerade de folkrika gatorna, utan att gifva akt på den allmänna munterhet, som rådde bland menniskorna. Han var djupt nedslagen; hela lifvet syntes honom mörkt och dystert. Länge hade hans öde varit mycket tungt att bära; detta sista slag, förlusten af den käre vännen, gjorde bördan ännu besvärligare. I L6on Ramon hade han funnit en man, som han kunde hålla af, och som hållit, af honom, :De hade lidit och utstått mycket tillsammans; just derag olikhet i afseende på åsigter och lynnen hade dragit dem allt närmarg till hvarandra. Engelsmannens saktmod hade varit synnerligen behagligt för den häftige franske soldaten, som eljest var van att ofta möta en alltför tvär opposition, hvarigenom mången gång hans lynne onödigtvis förbittrades; och tack vare artistens passionerade och poetiska sinne; hade hos Cecil tusen nya tankar oh känslor blifvit väckta till lif, som han aldrig förr haft någon aning om. Och nudå denne trogne vän var död, kände sig Bel-å-faire-peur så ensam i verlden. Soldater dogo omkring honom hvarje dag; det stolta franska blodet vattnade oupphörligt norra