Dagens Nyheter – 23 oktober 1872, sida 1

sirade, och hirigenom uppstod hos honom den första tanken att lära sig rita. Snart märkte han att penseln, icke peunan, vore ämnad för hans hand, och en tafla af honom, som en svensk magnat fick tillfälle att se i Holland, föranledde hans inkallande till Sverige, hvilket land han genom sin förut omniämda befattning redan till någon del tillhörde. Hitkommen, förfärdigade han flera arbeten, hvilka ådrogo sig allas beundran, särdeles enkedrottningen Maria Eleonoras. Konstnären ensam delade icke denna åsigt, och ju mera han framryckte i talang, desto tydligare insåg han hvad som fattades honom. Med enkedrottningens tillåtelse företog han således en resa till Italien, der han uppeböll sig nära åtta år. terkommen år 1661, utniämdes han till hofmålare samt adlades, hvarvid han till sitt föräldranamn lade namnet Esrenstrabl, under hvilket han allmännast är känd, och blet hofintendent. Han begrofs i Stockholms storkyrka, der Carl XII lät uppresa en minnesvård öfver honom. Ebrenstrahbl var intill sin tid den störste konstnär, Sverige egt, och är af alla den megt produktive. Visserligen kan man ej frikänna honom från ett visst manår, hvilket han kanske inhemtat af ain mästare Pietro da Cortona, men det är storartadt, teckningen säker, färgblandningen stark och naturlig, grupperingen förträfflig och luftperspektivet vackert. Man häpnar öfver den utomordentliga mängd arbeten han efterlemnat. Det största af dem, men ej det bästa, äfvensom den största tafia i Sverige är Yttersta Domen, uppstilld i Stockholms storkyrka, Hufvudstadens slott och de flesta kungl. lustslott, utom ahdra offentliga byggnader, äro uppfyllda med hans pensels alster: bataljstycken, historiska taflor, allegorier och porträtter. Bland de förnämsta anses Carl XI:s kröning, Ryktet dikterande för historien, Sanningen upptäckt af tiden, platfonden i riddarhussalen, m. fl. Hans hästar äro isynnerhet ypperliga.