Dagens Nyheter – 21 oktober 1872, sida 2

sade en gång en gammal gråskäggig turco, när han låg på sitt yttersta; ty — ser ni — lilla vännen, hon är ungdom, hon är lif; hon är allt hvad vi förlorat. Dori ligger hennes tjuskraft. Ordenssystrarne äro goda qvinnor, de äro mycket goda, men de ha endast medlidande med oss; lilla väsnen åtor, hon älskar 088. So, det är en förbannad skilnad, ekall jag säga er. Ja, deri låg verkligen den stora skilnaden; hon älskade dem alla med silt unga bjeortas hela värma för Frankrikes och för deras gemensamma favas skull. Och fastän kona var blott en liten vild, yster gamin — ehuru i en flickss gestalt — talade soldaterna om henne, såväl i lägret som på hospitalet, med den lifligaste tacksamhet; raånga af dessa väldiga slagskämpar gräto af rörelso, när det berättades i deras lag huru hon vakat långa nätter vid sårade krigares sjuksängar, huru hon brukade sälja eller pantsätta allt som hon fick af de rika och höga officerarne för att köpa is eller vin åt do lidande soldaterna, från hvilkas usla läger hon deremellan med gina glada och vackra sånger förjagade bekymren och smärtorna, Cigaratte kunde en hel mäsgd visor från olika länder och trakter, och hon förstod så väl att vid hvarja tillfälle välja den rätt: sången. Så fick den olyckliga soldaten, när han som bäst behöfda tröst, höra kära toner från sin hemort, kanske gamma melodi, hvarmed hans moder brukade söfva