Dagens Nyheter – 21 oktober 1872, sida 2

MA VT honom då han ännu var ett litet barr, eller den som sjöngs hvar dag af hans första kärlek. Och det fanns många exempel på att dessa sånger, oförmodadt uppstämda, kommit män, som en timme förut varit såsom geloa hundear eller retade tigrar, fulla af kraft och vrede och stridslust, att, sedan de, träffade at mördande kulor, blifvit förda maktlösa och förtviflade till hospitalet, der darrande vända sina enusigten mot väggen och gråta fom barn samt slutligen somna för att drömma om Guds rike. — Vla ce que cest la gloire — au grabat ! sade Cigarette, sammanbitande sina små hvita täsder. Hon var uppretad och trummade med hälarne mot golfvet der hon gatt på ett hörn af gamle Miou-Matous madrass. Miou Matou, som mycket liknade en ålårig grå björn, skrattade under det yfviga skägget. — Man drömmer om ära och slutar på en ömklig halmbädd. Just så, går det till, yttrade han. Dock har man roligt medan man lefver — kan det väl tänkas ett större nöje än att skära nacken af en arab... so här... huibl... Och den gamle beskref en halfcirkel med Bin magra, genfulla arm, för att riktigt tydligt visa huru han tyckte att hugget borde utdelas. — Roligt, säger ni! Herre Gud, kriget är ja ingentiog annat än ett ständigt elände, mumlade en man till höger om henne. Han var icke trettio är gammal och hade