Dagens Nyheter – 21 oktober 1872, sida 1

Den store målaren hade genast upptäckt hennes brist — en brist med hvilken hon fortfarande var behäftad. XXI UVla ce que cest la gloire — au grabat!X Detta utrop undföll Cigarette der hon satt på kanten af en eländig sjuksäng, blickande öfver en mängd andra lika usla plågolöger, som fyllde en af de stora salarne i hospitalet. Hon var här väl känd och högt älskad af alla. Så ofta hennes lätta gestalt visade sig i detta lidandets hemvist, logo anleten, dem plågorna nyss förvredo, och blodlösa läppar hviskade ett välkommen4. Ingen barmhertighetssyster med mild stämma och dufvoblickar, som sakta framakred mellan sjukbäddarne lik en förkroppsligad psalm, förde med sig on så rik tröst som Fanans väninna, då hon besökte hospitalets olyckliga invånare. Barmhertighetssystrarne voro goda och vänliga samt gjorde allt för att lindra patienternas qval, men de smålogo aldrig, de förmådde aldrig, såsom Cigarette, med en enda blick ingjuta i de döendes hjertan en glädje och frid, fom saknats der alltsedan deras flydda barndom, de förmådde cj, såsom hon,! göra de gamla upga på nytt och betaga ejolfva döden dess fasor. — Ipgen kan jomföras med lilla vännen,