af hus, tomter och jordar 59,780,835 rdr. Beträffande skiftesverket ger redogörelsen deröfver vid handen, att från 1827 till och med 1865 laga skifte öfvergått 2,270 förmedlade mantal, hvarefter till 1870 års slut blifvit ytterligare skiftade 53 mantal. Omkostnaderna vid de under parioden verkställda skiften ha utgjort 54,843 rdr 52 öre; för de utflyttningar, som under perioden egt rum till följd af laga skiften, hafva af allmänra medel utanordnats 5,275 rdr. Vid 1870 års slut voro inom länet anställde 1 förste landtmiätare, 1 andre, 10 kommissionsoch 1 vice kommissionelandtmärare. Kronouppbörden med inberäknade restantier utgjorde för hela länet år 1866 813,748 rdr 76 öre, år 1870 987,215 rdr 42 öre. Grundskatterna trycka ojemt inom länets skilda delar, i södra och mellersta delen kronoskjuts och inqvartering; öfver rustnivgsoch roteringsbesvärets ojemna fördelning och betungande torde anledning till billig klagan ej saknas. Af den vidlyftiga redogötelsen i afseende å kommunernas utgifter eunder åren 1866—1870 må antecknag, att dessa utgjorde år 1866 för Göteboras fögderi 81,185 rår, för Inlands fögderi 61,094 rdr, för Orusts och Tjörns fögderi 37,803 rår, för Sunnervikens fögderi 64,763 rdr och tör Norrvikens fögderi 14,235 rdr, hvilka utgiftssummer för år 1870 för alla tögderierna betydligt ökats. nämligen till 92;933 rdr, 106,995 rdr, 60,854 rår, 94.732 rdr och 23,992 rår, öret alen oberäknade. Denna betydliga tillökning — tillkommer hufvudsakligen folkskolan och fattigvården; och är att iakttaga, att uti dessa utgitter icke ingå de bidrag, som från församlingarne utgått till deras presterskap, äfvensom att de till felkskolelirarne utgående naturaprestationer ej heller tagits i beräkning. Folkundervisningen i länet, oberäknad Göteborg3 stad, har under nu omhandlade tidrymd vunnit en mycket löftesrik utveckling, för afbjelpande af det främsta hindret för åvägabringande af en verksam undervisning i de egentliga folkskolorna — saknaden af goda småskolor — bar i Uddevalla inrättats en läroanstalt för bildande af småskolelärariznor, från under 3 år utgått 114 elever, och det andra visentliga hindret — brist på tjenliga skollokaler — är jemväl numera i det närmaste undanröjdt. Antalet i skolåldern varande barn utgjorde år 1870 31,771, af hvilka vid pass 27,500 uuder året bevistat skola. — Sockenbibliotek finnas ej i mer än 26 församlingar. ERT Sjukvården bestrides af, förutom stadsläkarne, 6 provinsialoch 2 distriktläkare. I sammånhang härmed må nämnas, hurusom oaktadt förnyade uppmaningar från vederbörande myndigheter flera socknar ännu icke kunnat förmås att förse sig med examinerade barnmorskor, utan föredrager allmogen att vid behof vända sig tills. k. kloka gammor eller bjelperskor, hvilka ofta på det mest oförsvarliga sätt missvårda de personer, som komma under deras behandling. Saltsjöbaden vid flere kuster i läner hafva för hvarje år varit alltmer besökta, mest bland dem Marstrand, Strömstad, Gustafsberg, Lysekil, Steningsön och Grebbestad. Länets sparbanker utöfra fortfarande en alltmera utvidgad och välgörande verksamhet. Deras delegare, hvilka vid periodens början upp gingo till 19,073 med en behållning af 3,592,986 rdr, ökades vid dess slut till 29,351 och behbållningen till 5,429,442 rdr, hvarjemte öfriga penningeanstalter befinna sig i ett allt lifaktigare affärstillstånd. Fattigvården har kräft allt större kostnader i såväl landsorten som stiderna. De ha nämligen växt å den förra från 191,332 rdr år 1866 till 290,434 rdr år 1870 och i de senare under eamma tid från 204.626 rdr till 286.989 rdr, alltså i hela länet från 395 958 rdr till 577,323 rår, och dock kan det med visshet antagas, att kostnaderna i verkligheten varit ännu högre, enär värdet af lemnad spanmål eller matdagar icke alltid blitvit i kommunernas uppgifter intaget. Till ökandet af fattigvårdstungan här i länet hafva väl samma orsaker, som i förra berättelsen omnämts, nämligen inflyttningen af arbetsfolk från andra till detta län, synnerligast till Göteborg och angränsande socknar, varit verkande, den stora utvandringen af arbetssökande till Norge och der gällande fattigvårdslagstiftning, slutligen, flera års felslagna skördar samt måhinda äfven befolkmingens alltför ringa aktgifvarde på framtidens kraf. Dock erkännes obetingadt, att under periodens 2 sista år den ekonomiska ställningen i länet i hög grad förbättrats. Den särdeles vidlyftiga redogörelsen för städernas finanser skulle upptaga alltför stort utrymme, hvadan densamma här måste utelemnas.