dana läkare blifvit inom olika delar af länet anställde, åtnjutande hvardera 600 rdr i årlig lön förutom ersättning af reqvirenten enligt fastställd taxa. Skogsskötsel. De enskilda skogarne äro vanvårdade och anlitas i allmänhet öfver höfvan och utan hinsyn till deras återväxande, hvarföratan å flere trakter skogseldar, särdeles under 1868 års sommar, anställde stor skada å såväl gemmal som ung skog. Skogen utgöres hufvudsakligen af gran och tall, men tillgången i dess helhet å byggnadstimmer och bränsle är otillräcklig för länets behof. Dock är att hoppas, det en ändamålsenligare skogsvård skall göra sig gällande, sedan ett af landstinget uppgjordt Förslag till skogslag vunnit stadfästelse och tillämpning. Under femårsperioden ha för skogsodlingens befrämjande utbetalts 26,216 rdr 92 öre. De geologiska undersökningarne inom länet, hvilka afslutades 1867, ha erfordrat en utgift af 23 970 rdr 50 öre. Jagten är icke att anse såsom någon allmännare binäring, oaktadt god tillgång finnes af skogsoch sjöfågel. På senare tiden har elg betydligt tilliagit, så att t. ex. år 1868 icke mindre än 7 stycken elgar fälldes på omkring en mils omkrets; och äro, för att skydda detta djurslag från att blifva utödt, åtgärder vidtagna för dess fridlysning under 10 år. Äfven hare, tjäder, rapphöns och ejderfågel förekomma ganska ymnigt, hvaremot Orre är roera sällsynt. Bland handaslöjder af betydligare omfång må nämnas: båtbyggeri å Orust, skiffertillverkning och brytning at granit. Malmgångar, förande jern och möjligen äfven andra metaller, förekomma visserligen här och der inom linet, men ej af den mäktighet, att bearbetandet deraf ansetts kunna löna sig. Länets belägenhet invid Kattegat hänvisar naturligen kustboarne på idkande af hafsfiske såsom niringsfång; och detta utgör också niist jordbruket länets vigtigaste näring. Ej mindre än 8,000 familjer anses ef fisket hemta hela sin utkomst. Fiskfångstens värde under år 1870 uppgick till närmare 834,000 rdr, deraf 15,905 rdr för ostron och 78,725 rdr för bummer. Det vigtigaste fisket är det 8. k. storsjöfisket, hvilket bedrifves från slutet af januari till början af september med större och mindre fartyg, somliga af ända till 18 lästers drägtighet och bemannade med 10 å 16 man. De platser, Lvilka företridesvis utgöra tillhåll för dylikt fiske äro Jutska refvet, Jedderen utanför Egerssund och Storeggern utanför Aalesund, å hvilken sistnämda plats det dock betydligen aftagit till följd deraf, att norska regeringen genom beslut den 16 oktober 1869 förbjudit svenska fiskare att inom en viss, nog långt ut till sjös bestimd demarkationslinie bedrifva fisket. Fiskens beredning bar betydligt förbättrats och fisken förarbetas allt mera genom saltning och torkning till s. k. klippfisk istället för den ofullkomliga kabiljoberedningen. r 1868 gjordes första försöket att i engelska marknaden utföra klippfisk, hvilket kröntes med den framgång, att år 1870 exporten deraf till England uppgick till 502,600 skålpund, hvilket föranledt en prisstegring å denna vara af öfver 50 proc. Hummeroch ostronfiskena äro i starkt aftagande; och de försök, som gjorts för åstadkommande af ostronbankar, hafva hittills alldeles misslyckats Af uppgifterna om fabriksoch manufakturrörelsen inhemtas bland annat, att antalet af i gång varande fabriker 1870 uppgick till 47 med en arbetspersonal af 3,425; att handtverkare och bevillningstaxerade idkare utgjorde å landsbygden 54 och i städerna 693, samt att tillverkningsvärdet utgjorde å landet 12,810,908 rår och i städerna 10,808,328 rdr, eller tillsammans 23,619,236 rdr. — Bränvinsbränning idkades vid periodens slut endast vid 2 brännerier, och utgjorde tillverkningen 104,764 kannor, derför afgift erlades med 73.334 rdr 80 öre. Varubyten. Sjöfärten utgör en vigtig näring3gren; angående dess utsträckning visar gig, att under 1870 för inoch utrikes sjöfart hegagnats 750 segelfartyg om 28,381 lister samt 38 ångfartyg om 1,703 läster; utgörande besittningen cammarräknadt 4,931 man. — Antalet handlande under samma år uppgick å landsbygden ttll 259 och i stiäderna till 1.517, sammanlagda bevillningen till 47,237 rdr 55 öre, och dessutom 47 utländingar med tillhopa 4,520 rår i bevillning. Afsättningen af handelsprodukter underlättas genom beqviäma sjökommunikationer; till Norge utföras från länets norra del betydliga partier landtmannavaror, såsom smör, ost, ägg m. m. Här liksom i många andra län förspörjes en allmän klagan öfver landthandelns förderfliga inverkan på allmogens ekonomiska ställning; och lärer det ej kunna bestridas, att lättheten att på nira håll och emot lång kredit kunna förse sig med åtskilligt onyttigt kram medför för den mindre betänksamme en frestelse, som ofta nog är omöjlig att undgå. Bränvinsutskänkning idkades vid femårsperiodens utgång å 92 ställen, deraf 68 i Göteborg, minutering å 71, deribland 50 i Göteborg. Afgiften för bränvinsförsäljningen under året 1869—1870 belöpte sig till 287,994 rår 35 öre, hvaraf på Göteborg komma 246,340 rdr 26 öre. Kameralförhållanden. Angående hemman och ligenheter å landet samt städernas jordområde och egendomar upplyses, att hemmanen å landsbygden år 1870 utgjordes af 2 873 mantal, 12,331 brukningsdelar, 5,373 torp, 2,982 backstugor och 2,517 andra lägenheter, med taxeringsvärde till 13,231,664 rår; städernas tomter 4,540 omfatta an SJÄLVT PP KH ANA AA KR