dem kallades bjertlöshet, men af hennes eget kön stämplades såsom raffineradt koketteri. Ingen kände riktigt anledningen till och sammanhanget med detta äktenskap, Några hviskade, att det tillkommit i följd af Xärelystnad!; men när denna hyvyiskning nådde hennes egna öron, krusade ett föraktfullt löje hennes läppar, och hon sade till sig sjelf: — Veta de då inte, att knappt något parti kunde vara vår familj värdigt? Ty hon härstammade från en ädel slägt, som ansåg få kurgliga hus med sig jemnbördiga, och hon satte sjelf den fullkomligaste tro till en gammal legend, enligt hvilken hon kunde räkna sig såsom en ättling i rakt nedstigande led af den väldige hjelten Arthur och hans sköna gemål Ginevra. Säkert är, att ingen ärelystnad föranledde henne att gifta sig med Beltran Corona VAmagie vid dennes dödsbädd; men hvad orsaken var, det kunde verlden aldrig utfundera. Och om verlden fått höra sanningen, skulle den ej ha trott derpå... Hon hade aldrig fattat tycke för någon af de högättade herrar, som anhållit om hennes hand. Deras smicker hade hon föraktat, ty det egde för henne ingen retelse; hon var så van vid att smickras, emedan hon alltifrån sin första barndom beundrats och rentaf afgudats af sin omgifning i hemmet. Hon var lycklig, hon hade alltid varit lycklig; hvad med bedröfvelse och saknad menas, derom visste hon