å LJ Utrikes-Nyheter. Ena korrespondent från Paris till engelska tidningen Eastern post bekräftar, att det till en del var polisagenternas skuld att Thiers blef så alarmerad vid underrättelsen om prins Napoleons ankomst till Frarkrike. De nämda agenterna hade nämligen redan i Belfort tagit plats i on kups omedelbart vid sidan af prinsen och höllo skarp utkik på honom ända till Macon, då de ansågo sig förvissade om, at prinsen skulle fortsätta resan ärda fram till Paris, och derföre kastade sig i sömnens armar; då de vakoade på Paris bangård, funno de till sin förskräckelse att prinsen var borta. De ilade nu till polisprefekten och tillstodo allt tör honom. Prefekten tyckes ha uppfat tat prinsens försvinnande såsom ett mycket misstänkt tecken; åtminstone skrämde han strax upp Thiers till den grad, att presidenten redan samma dag lät fördubbla vaktpogterna och konsignera en del trupper i kasernerna, likasom om ett bonapartistiskt uppror hvarje stund väntades bryta lös. På aftonen blef Rouhers villa omringad af soldater, men ej heller här fann polisen den försvunne prinson. Först nästa dag kunde polisprefokten bringa den orolige hr Thiers underrättelsen om att den eftersökte fannsi Millemont. Imellertid hafva de agenter, hvilka föllo i sömn i ställot för att observera resande prinsar, blifvit afskedade. Louis Blanc har förbjudits hålla ett utlofvadt föredrag i La Rochelle. I ett offentliggjordt bref finner han förbudet ogiltigt, men säger sig dock vilja underkasta sig regeringens bud. Thiers kommer att om några dagar återvända till Versäilles, emedan han i Paris så öfverhopats med besök, att hans arbetstid blir af dem för mycket inkräktad. Gambetta har efter sin återkomst från Paris och dagligen varit öfverlupen af uppvaktande och besökande. Tyska trupperna skola i dessa dagar utrymma departementen Marne och Haute Marne. Furst Bismarck berättas i åtskilliga tyska tidningar skola ämna begära 3 månaders tjenstledighet från rikskanslersembetet, för sin hela3 vårdande; men detta förnekas åter från annat håll. I Österrike tyckes en splittring ha inträdt i författningspartiet genom dess ledares (Herbst m, fl.) motstånd inom delegationen mot det begärda förhöjda anslaget till armån. Partiets hufvudorgan Neue freie Presse beklagar don inträdda oenigheten inom det tyska lägrst och menar, att oppositionens ledare visat brist på politisk takt. Bladet erinrar äfven ministören Auersberg, utgången af författningspartiet, att den ännu icke tagit ett allvarligt steg till genomförande af den vigtigaste punkten i sitt program: valreformen (införandet af omedelbara val till riksrådet). Den, som skördat största fördelen af tvisten mellan författniogspartiet och regeringen, är onekligen Andrassy, hvars ställning nu blifvit stadgad: