Dagens Nyheter – 19 oktober 1872, sida 1

OSV talanger att bli soldat? tänkte hon. Personer af god familj komma ofta hit, säger man, för att okända lefva och dö under den kejserliga fanan. Det är i de flesta fall vanäran, skammen öfver något fuit streck som drifver dem ut ur derag egen verld; kanske förhåller det sig äfven så med honom. Men han ser icke ut geom en vanhedrad menniska, han är ännu stolt, stoltare än han sjelf vet. Troligare är att vi här ha en ny upprepning af den gamla, gamla historien — ett högadligt namn och en knapp förmögenhet — tusendes ruin! Han är fransman, det tar jag för gifvet, en fransk aristokrat, som icke egt medel att spela sin roll till slutet, utan i stället begrafvit sig sjelf och sin historia för alltid under dessa två intetsägande namn: Louis Victor. Nåväl, hvad rör detta mig egentligen? Han kan ju också lika gerna vara en äfventyrare med en viss förmåga att skicka sig väl! Denna armå6 är — gå säger man ju äfven — ett pot-pouri af alla olika slags skälmar i Europa. Hon lemnade budoiren samt begaf sig till det derinnanför belägna badrummet, der hon mottogs af sina väntande kammarjungfrur. Efter badet skulle hon göra toalett till middagen. Muhamedanen hade sagt saunt,då han kallade henne den vackraste europeiska dam, som unter hans tid besökt Algier; och nu, då henneg rika gyllne hår upplöstes och nedföll i ymniga lockar öfver de blottade axlarne, under