Dagens Nyheter – 19 oktober 1872, sida 1

me 404 a-— i fordna dagar, tänkte hon. MHvilket öde! — hvilket grymt öde! Cecil hade hos henne väckt ett innerligt deltagande; ehuru stolt, egde hon ett godt hjerta, och hon ville så gerna hjelpa alla lidande — huru mycket mera då honom, för hvilken hon särskildt intresserade sig så varmt. Med den fint bildade gqvinnans skarpa iakttagelseförmåga hade hon väl märkt, att ädelt blod flöt i denne soldats ådror, och att han, som numera icke begärde annat af lifvet än att bli glömd, en gång innehaft en samhällsställning, måhända lika upphöjd som hennes ogen; och då hona såg den värdighet och det tålaraod, hvarmed han fördrog alla de obahag som voro förknippade med hans nuvarande låga plats, måste hon beundra hans själsegenskaper, likasom hon omedvetet beundrade hans ståtliga gestalt och hans vackra, intelligenta ansigte. — Huru bittert hans lif måste vara! sade hon till sig sjelf. När Philip kommer, skall han kanske hitta på någon utväg att hjelpa honom... Men — det är sannt — hvem kan tjena en man, som endast önskar att glömmas? Hon satte åter den hvite kungen på schackbrädet midt ibland hans trupp och fortfor ännu en stund att betrakta dessa emå fina figurer, hvilkas alla detaljer vittnade om en ovanlig konstfärdighet och en särdeles förfinad smak hos den, hvars händers verk de voro. — Hvad kunde förmå en man med gådana