Dagens Nyheter – 19 oktober 1872, sida 1

föga; och kanske just derför, att endast frid och förnöjdhet bodde i hennes själ hade kärleken der icke så tidigt och icke så lätt funnit plats. Emellertid ansågo männen henne mycket kall; de misstogo sig häruti, ty hennes närmaste anhöriga och vänner, alla de som hon höll af, de visste, att sällau har ett varmare, ett rikare hjerta än hennes klappat i en ung flickas bröst. Och den som bättre än hvar och en annan visste detta var hennes broder — på en gång hennes beskyddare och hennes slaf — som i henne såg ett mönster för qvinnor och lika ogerna skulle ha motsatt sig hennes önskningar, kom han ville trampa hennes sköna hufvud under gina fötter. Corona VPAmagiie hade varit hans vän och den ende bland hennes beundrare, hvilken: han sökt öfvertala henne att lyckliggöra. Men han hade förgäfves fört Corona d Amagies talan ända tills följande händelse inträffade en höst, då gåväl hon som da båda vännerna vistades såsom gäster hos en erkehertig på ett slott i södra Österrike. Man var ute på jagt, och slumpen fogade det så att hon och Corona dAmagis för en kort stund blefvo skilda från det öfriga sällskapet. Här midt i den djupa skogen förnyade han för tredje gången sitt frieri, men fick af henne samma afböjande svar som förut. Han intogs af förtviflan — det kunde hon