Dagens Nyheter – 18 oktober 1872, sida 1

på tröskeln. Det var en af dessa förnäma resande, som bruka tillbringa vintern i Algier. Mohren reste sig upp och helsade ödmjukt; hvarefter han inbjöd henne att taga hans skatter i betraktande. Härvid bemödade han sig att hålla henne på afstånd från dem sofvande korporalen samt talade mycket sakta med henne; ty visserligen var penningen honom dyrbar och han ville icke gerna gå miste om ett tillfälle att förtjena en smula, men å andra sidan skulle det ha smärtat honom mycket om hans gäst blifvit störd. Den okända gjorde åtskilliga uppköp, och mohren hade all anledning stt vara belåten med handeln, ty hon bötalade frikostigt. Hon stod just i begrepp att åter aflägsna sig, då hon i andra ändan af rummet varseblef en lampa, som behagade henne särdeles. — Är denna lampa till salu? frågade hon. När hon härpå erhöll ett jakande svar, gick hon med lätta steg öfver golfvet, för att närmare so på den vackra lampan. Härvid kom hon Cecil helt nära och märkte först då hans närvaro. Hon stannade. och syntes öfverraskad. — Bofver denne soldat? — Ja, han gofver, genmälde den gamle sakta. Han kommer hit ibland, när han känner bebof af ro och stillhet. I dag var han mycket trött, och jag tror, att han är gjuk också, fastän han icke vill tillstå det. UNDER SKILDA FANOR: 50.