Dagens Nyheter – 17 oktober 1872, sida 2

gern, som alltid höll vakt vid den ekönas port, skulle, tänkte Picpon, taga mot påsen; Picpon skulle dervid ge honom en vink, att han måste vara mycket aktsam derom, likasom innehölle den några fina konfektyrer; negernaturen, det visste han väl, skulle sedan locka mannen att smaka på hans herrskarinnas namnam, innan det framlemnades till henne; och som han då bkelt säkert skulle bära sig klumpigt åt, komme -det att synas på påsen att någon obehörig handskats med den, i hvilket fall åter afrikanen, som ansågs vara tjufaktig, aldrig skulle bli trodd, huru mycket han än svure för att betyga sin oskuld. Voilå! detta var ju fint uttänkt. Ingen risk, blott vinst. Och betänk en sådan vinst sedan! Hundra napoleondo:er! Huru många feta gäss, huru många buteljer konjak och vin representerade icko denna summa! Picpon skrattade i mjugg, när han såg på den med stenar fullstoppade påsen och tänkte Big den vackra mohriska damens raseri vid upptäckten af dess innehåll. Hvad stryk negern skulle få! Ahl detta var hvad Piecpon kallade ett lyckadt puts. För att förstå Picpons regonnemang, måste man veta hvad en äkta pariser-gamin vill giga; hos dena gom en gång varit en sådan sitter tjufpojken qvar, så länge han lefver. Picpon såg intet egentligt ondt i sin plan; för honom var alltsammans ett godt skämt; och dock när han nu gick med sin påse, blef