Dagens Nyheter – 17 oktober 1872, sida 2

döden till mötes; men Bol-å-faire-psur tvekade icke ett ögonblick; han stannade, högg ihjäl en arab, som kom honom för nära, böjda sig ned och fattade tag i Picpon samt lyftade upp honom och lade honom framför sig på hästryggen, hvarefter ban fortsatte ridter, undar det att förföljarnes kulor hveno om öronen på honom. Han förde ynglingen med gig till fransmännens läger och hade mycket besvär af honom under den snabba och mödasamma färden, ehuru Picpon icke mera förtjenade medlidande från hans sida än skorpicnen, som hela dagen stungit en menniska, förtjenar skydd af den hand han förgiftat. När kan efter många vedermödor omsid.r ankommit till lägret, lade han gossen vid en vakteld, der han hade minsta olägenhet af den skarpa, nordliga vind som för tillfället blåste. Nu uppsleg denne parisiske diablotin sina svarta ögon och hans apfysionomi antog ett egendomligt uttryck. i — Picpon skall minnas detta, mumlade han. Och Picpon hade hållit ord; han hade ofta ihågkommit sin tacksamhetsskuld till Bel åfaire-peur, och äfven nu kom han ihåg der, när han stod i ett gathörn, tänkande på sina hundra napoleondorer, gom han lemnat ifrån sig endast derför att denne aristokrat förklarat att han icke tålde folk, som stjäla och ljuga, och att om hans underordnade incm rege nentet ville glädja honom, skulle de if hälla sig från sådant oskick.