ni något sådant en gång till, så har ni att vänta er att genast bli arresterad. Det gjorde honom ondt att nödgas näpsa den stackars kerlen för detta utbrott af harm, som hade sin egentliga orsak i deltagande för honom sjelf; men det gick icke an att låta dylika yttranden passera oanmärkta. Petit Picpon såg förlägen ut; han visste väl, att hvad han sagt skulle kosta honom mycket prygel, ifall korporalen angåfve honom för vederbörande; men ban var ännu alltför mycket parisare för att kunna låta bli att göra ett försök ait urskulda sig, äfven om han derför skulle bli arkebusorad. — Arrestera mig, om ni bahagear, korporal, yttrade han; jag var uppretad, icke för min egen skull utan för er. Cocil kände sig vida mera rörd än han för disciplinens skull vågade visa sig vara; men hans blick hyilade på Petit Picpon med ett uttryck som denne genast fattade. — Jag vet det, sade korporalen, jag misskänner er inte; men jag vill på inga vilkor, att mitt namn skall eammanknytas med eller tjena till förevändning för något subordinationgbrott. De som önska vara mig till nöjes skola säkrast vinna sitt mål, om de göra min pligt lätt genom att kontrollera sig rjelfva och utan påminnelse noggrannt iakttaga de lagar och roglor gom gälla för deras tjenstgöring. Han ledde bort sin bäst, och Petit Picpon UNDEB SKILDA FANOR. 40,