Dagens Nyheter – 16 oktober 1872, sida 2

vilda gom afgrundsandar. De redo öfver en gammal man, och då Bel-å-faire-peur sökte i tid afstyra detta ofog, så rusade de mot honom som vildkattor. Han bibehöll sitt lugn förunderligt väl; han söker alltid att förhindra oordningar, och det var äfven nu hang mening att komma ifrån dem utan blodsutgjutelse. Ni kan inte säga, att ni bar många så sansade och förståndiga män vid regementet, kapten Vireflav. Se här, denne: häst är hans Bkicka genast några man till hans bistånd och laga att saken i morgon blir rapporterad till de högre vederbörande på ett för korporalen. så fördelaktigt sätt som möjligt. Och efter att ha gifvit denna befallning i en ton, som skulle anstått en kommenderande fältmarskalk, svingade sig Cigarette ur sadeln, kastade tyglarne åt en i närheten stående soldat och aflägsnade sig,innan Francois Vireflau hunnit bli ense med sig sjelf, huruvida han skulle skratta åt henne eller harmas öfver hennes oförskämdhet. Men han hade af naturen ett, mycket godt hjerta och ett godt lynne, och — hvad: som var ännu bättre — ban var en rättvis man. Cigarette hade handlat klokt, då bon rapporterade händelsen just till honom; hon kunde nu taga för afgjordt att korporaleas Bak icke skulle bli framställd för chefen på något förvrängdt sätt och således gifva denne en ny förevändning atti disciplinens namn tyrannisera Bel-å-faire-peur: — Guds död! tänkte marketenterskan, un