Dagens Nyheter – 16 oktober 1872, sida 2

--—-— UV han klädde sig; och han såg nu på dem med detta deltagande, som motgången framkallat hoa honom; ty om olyckan härdat honom, hade kon på gamma gång ingifvit honom sympatier: Men deras åsya var ir galunda uppmustrande. Ho3 dessa mödans barn fanns visserligen mycket godt; men de flesta af dem buro råbetens och okunnighetens omisskänliga prögsl, de voro slafvar, som ledo föga af förtrycket, emedan de alltid varit förtyckts, och för hvilka han kunde hysa rgälvilja, utan att likväl finna sin ställning såsom deras jemmike särdeles behaglig. Hade Cecil varit underkastad ännu värre försakelser och lidanden, men innehaft en plats som någorlunda motsvarade hans uppfostran och föregående 1:fnadsförbållanden, skulle han icke allenast varit nöjd, utan till och med lycklig! Hvad som gjorde hans lif i Algier så bitter! var denna vanmakt, denna förödmjukelse, denna skyldighet att blindt lyda befallningar, som han visste ofta härröra endast af en nyck och som voro både orättvisa och grymma. — Är det värdt att lärgre fortsätta detta lif? Skulle det inte vara klokare att stöta sabeln genom mitt eget bröst? tänkte han nu, då hans omgifning syntes honom ännu mindre behaglig än vanligt, emedan qvällen förut en qvinnas röst och en qvinnas ansigte väckt