Dagens Nyheter – 16 oktober 1872, sida 1

-— ÖM -—Icke heller nu sysselsatte hon länge hans tankar; ljudet af hästhofvarne hade ännu ej bortdött, förrän han förgätit henne. : — Hvem bland mina fordna bekanta är det hon liknar? frågade han sig. Det var Cprinsessan! med de djupblå, drömmande, pstölta ögonen söm nu lefde i hans minne, icke amazonen, hvars lilla bruna ansigte han nyss smekt. Emellertid färdades Cigarette till staden. Hon var van att sitta till häst och kunde också, om det kom i fråga, rida vilda fålar utan både sadel och sporrar, stående på djurets rygg lika lugn och söker som trots någon mandge-hjeltinna. Hon red nu i sporrsträck direkte till. afrikanska jägare-regementets kasern. Vid frams komsten varseblef hon på gården just den pors son hon sökte och vinkade honom till sig som om han varit en simpel soldat i stället för den inflytelserike officern -Frangois Vireflau, kapten och adjutant. — Hallå, kapten Vireflau! ropade hon; jag kommer för att meddela en historia, som väl förtjenar antecknas i er journal. Er korporal — le beau Vietor — har blifvit anfallen af fyra druckna araber, kom ihåg att de voro rusiga och fyra mot en. Han försvarade sig tapport, men han ville undvika att döda dem, emedan han känner huru strängt det är förbjudet att tillfoga de infödda skurkarne någon skada, UNDER SKILDA FANOR. 43,