Dagens Nyheter – 15 oktober 1872, sida 3

upplyser att under det året inkommit 2,478 ansökningar om skilsmessa. Deraf voro 2,171 iogifoa af hustrurna. 2413 mål härledde sig derifrån att endera af makarne (i de aldra flesta fall männen) varit fallen för dryckenskap, vållat split och oenighet eller gjort sig skyldig till misshandlingar. Anmärkningsvärdt är att i 844 af dessa äktenskap funnos inga barn. Halfva antalet af skilsmessorna förekom inom de; bemedlade klasserna. Mam måste lyda order! Från ett af de ryska öfningslägren i sommar berättar ryska tidningen Invaliden följande: En del af manskapet öfvades i sjukvårdstjenst, under det andra föreställde döda och sårade. En af karlarne, som hade fått order att föreställa en död, låg utan alla tecken till lif. En officer, som händelsevis gick förbi soldaten, ropade till honom: Hvad fattas dig, min vän? — Intet svar eller tecken att han hörde frågan, — Hör, kamrat, jag trågar hvad du råkat ut för! — Ännu intet -var. En läkare tillkallades. Han ruskade på soldaten, som omellertid låg som död; Läkaren kände på hans puls; den slog ganska regelbundet och karlens ansigte var friskt och blomstrande. — Res dig upp! ropade läkaren och ruskade honom ännu starkare. Då detta icko heller hjelpte, lät läkaren hemta vatten, hvilket han stänkte i karlens ansigte. Men icke heller detta hade någon verkan, I samma ögonblick gaf den officer, som ledde öfningen, signal till rast, och i samma sekund sprang den orörlige soldaten upp, såsom kastad af en fieder. — Hvarför reste du dig inte förut? frågade läkaren. — Jag var ju död, svarade soldaten, jag hade order att vara död. må Men hvarför svarade du då ej, då vi frågade hvad som fattades dig? Du ordentligt törskräckte oss! — En död talar ju ej. När min kapten gaf signal till rast, sprang jag upp. Man måste lyda order! Onkel Jake den svarte hjelten. I a uti Chicago utkommande svensk tidning läses: Onkel Jake dog tör några dagar sedan på en höskulle vid ea af Albanys aflägsnaste gator. Några barmhertiga vänner köpte honom en enkel kista och följde honom till fattigkyrkogården. Ingen tidning tillkännagaf hans död, och endast några känslolösa grannar mumlade, att de voro glada, att den gamle niggern ändtligen kolat af. Men under den gamle niggerns svarta hud klappade ett hjerta, bättre än mången hvit mans, och för det land, som lät honom dö ensam och öfvergifven, har han verkat mera än mången, som nu skördar guld och ära för sina tjenster. Den första tjenst onkel Jake gjorde Förenta Staterna var den, då. han en stormig septembernatt år 1863, i närheten åf Newbury, N.C.; med fara för sitt eget lif smög sig in bland nordtruppernas -förposterför att meddela dem, att en-stark rebellafdelning samma natt ämnade. öfverrumpla dem. Varnpade af onkel Jake, kunde unionstrupperna träffa sina förbersdelser och slå tillbaka rebellerna med stor förlust. Några veckor derefter blefvo en kapten och två sergeanter af 14:de Vermontregementet tillfångatagna och bundna kastade i en ekstock för-att forslas öfver floden. Onkel Jake var med bland roddarne och afskar i hemlighet fångarnes . band, .. En förtviflad kamp uppstod med bevakningen, som slutligön öfvermannades och i sin ordning fördes såsom fångar ti:l unionslägret. Kort derefter försökte onkel Jake hemta sin: hustru och sina barn ur rebellernas läger, men blef tillfångatagen och piskad under fotsulorna för att meddela upplysningar om unionstruppernas ställning, Han iakttog dock en hårdnackad tystnad, och när unionssoldaterna af en händelse erforo. hans: svåra betryck, utbeordrades en kavalleriafdelning till hans bistånd. Robellerna höllo just på att fästa en snara kring den hederliga gamla negerns hals för att hänga honom i aärmaste träd, då ryttarne sprängde fram och befriade honom, Dylika äfventyr upplefde onkel Jake ofta, och man skulle kunna skrifva digta böcker om hans mod och hans sjelfförsakelse,. Mången af våra sollater har honom att tacka för sitt lif, men ännu flere har han räddat från den förskräckligasto fångenskap. Efter kriget bogaf sig onkel Jako, hvars verkliga namn ingen: synes hafva känt, till Norden, der hån. i Boston förlorade sin hustru. Hans barn förirrade sig i den fjerran vestern. För två år sedan kom den gamle mannen till Albany, der. han. allt:sedan försörjt sig med att gå ur hus i bus och uppsamla. aska, den han sedan föröäålde. Nu ändtligen har han funnit en varaktig hvilostad. Han dog visserligen ensam och förgäten, men mången f. d. soldat skall säkerligen, när han får höra, att onkel Jake gått hädan, egna hans minne ett vänligt leende och med tacksamhet tänka på de. tjonster den stackars negern bevisat uniow nen, ; ÅeseettsnRinRRXÅXEXXEXÅXÅXÅÅÅA;S—— Wilsonliniens. ångare. Enligt enskildt telegram från Hull har nost