Dagens Nyheter – 15 oktober 1872, sida 2

tyckte hon synd om dem stackars korporalen sarit !skyndade sig att uppmuntra honom genom följande yttrande: — Men kanske misstaga vi oss storligen. Det är inte omöjligt att hon kommer att sätta ett stort värde på er gåfva. Jag vet inte hurudana aristokraterna äro; men så mycket vet jag att, när ni gått, tog hon er i förbvar mot Svarte falken. Hon sade honom att, om ni inte varit en gentleman, innan ni blef simpel soldat här i Afrika, så hade hon aldrig sett någon gentleman. På min ära, hon ta: lade, bra; skada blott att ni inte hörde henne. — Jaså, hon gjorde det. Hon såg hans ögon lysa af förvåning och belåtenhet. — Nåja; det var väl inte så underligt? Fanans väninna framställde denna fråga med ett visst uttryck af vresighet, under det hon tog upp en cigarr ur sin bröstficka och tände densamma. Ett enda ord af den högvälborna damen syntes henne ega större värde för honom än en kulå som räddat hans lif. Hennes ädelmod hade, så tyckte hon sjelf, gått mycket långt och, såsom ädelmodet i allmänhet, lönats med otack. i Han var tyst en stund, tecknande figurer i sandan med spetsen af sin sabelskida. Amazonen med sin cigarr i munnen stampade otåligt i marken och utbrast: — Korporal Victor, tänker ni stå här och