Dagens Nyheter – 15 oktober 1872, sida 1

UV Glöden försvann från hennes kinder, hon sammenbet sina små perlhvita tänder och ryckte åt sig tyglarne: — Visa er tacksamhet mot prinsessan derborta. Hon förstår att värdera fagra ord, men inte jag, ropade hon. För öfrigt har jag ej gjort för er mera än jag gjort hundra gånger för mina sgpabis. Fråga dem huru många fiender jag med egen hand befriat dem ifrån. I nästa sekund var hon redan långt borta. Han såg henne ej mera — endast ett digert dammoln som med stormvindens fart framgick mot staden Algier. — En kattunge med tigernpatur, mumlade Cecil för sig sjelf, i det han satte sig på en afbruten och kullkastad stenpelare, för att vakta den döde araben. Han var icke blind för Cigarettes många goda egenskaper och det egendomliga behaget i hela hennes väsende; men hon syntes honom sakna just hvad som gör qvinnan älskvärd. Han tänkte sig henne snarare som en ung foldat än som en ung flicka; hon roade honom, såsom en liflig, oförvägen pojko skulle gjort det; men för öfrigt intresserade hon honom föga. Den djupaste känsla hon förmått framkalla hos honom var ett ofrivilligt medlidande — det gjorde honom ondt att ge denna vackra blomma frodas på do af menniskoblod gödda och orenade plagfälten.