Cigarette drefs af en oro, som hon sjelf ej kunde förklara, oupphörligt framåt, sjungande ideligen med hög röst sina visor i den stilla månskensnatten. Åter befann hon sig ett stycke utom staden, då ett ljudligt rop plötsligen nådde hennes öron. Ropet lydde: Hitåt, soldater! Pour la France! Cigarette kände: igen denna stämma, hvilken ljöd melodiskt såsom alltid, ehuru den höjts för att göra alarm. — Cigarette kommer! svarade hon; och om hon förut sprungit med vindens hastighet, ilade hon nu med blixtens. i Snart varseblef hon en grupp af ryttare, sm syntes inbegripna i en kamp mot hvar. andra, och hvilka omgåfvos af ett tätt dammoln. Hon nalkades och fick se Cecil; han hade emot sig fyra araber, väpnade ända intill tänderna och till den grad druckza, att de knappt kunde anses veta hvad dö gjorde. Dessa män hade rumlat hela dagen; de hade fått i sig så mycket konjak och bränvin att de blifvit alldeles vilda och, galopperande från staden i ursinnig fart, redo öfver allt och alla