Dagens Nyheter – 14 oktober 1872, sida 1

Fe andre; men han märkte väl att de voro rusiga och ansåg derför att han borde söka bli dem qvitt, utan att tillfoga dem alltför stor skada. Visserligen tillhörde de ej Ilderims stam, men Cecil hyste ett stort deltagande för alla dessa stackars infödingar, som mot sin vilja blifvit underkastade det franska oket, och han sökte af sådan anledning skona sina vildsinta angripare, fullkomligt öfvertygad som han var, att de skulle komma att ångra sitt tilltag, så snart de väl blifvit nyktra igen. Men — här gick det icke längre an för honom att vara ädelmodig. Han hade att välja mellan att sjelf dö eller ock göra sina fiender oskadliga, ty de ansatte honom allt hårdare med sablarne, och mer än en gång var han nära att träffas af ett mördaride hugg. Nu var det han ropade på hjelp och blef hörd af Cigarette. I detsamma tilldelade han en af araberna ett väl måttadt hugg öfver armen, så att denna afskars helt och hållet och nedföll på marken. De andras förbittring stegrades nu till den högsta grad, men innan de hunnit tillskynda Cecil någon skada, smällde bakom honom trenne skott med den påföljd att em af de stridbara araberna dödades och de öfriga sårades samt funno rådligast att taga till flykten. 5 — Det var ett vackert hugg ni gaf honom