Dagens Nyheter – 14 oktober 1872, sida 1

-— va on gom råkade befinna sig i deras väg; och för att egga hästarne till sådana förtviflade ansträngningar, hade de slagit dem med sablarne, men så oförsigtigt att blodet rann utefter de stackars djurens sidor. Just när Cecil mötte dem, hade de nyss förut ridit öfver och illa tilltygat en gammal man, som i följd af sin ålderdom icke hunnit springa nog hastigt ur vägen för dem. Cecil hade på afstånd åsett hela den ohyggliga scenen och äfven, medan det ännu var tid, ropat till dem att. de skulle sakta farten. Men härigenom tillväxte deras raseri ännu mera, och eldade af den farliga drycken, besinningslösa, blinda för allt hvad de eljest skulle ha sett, rusade de emot den djerfve, som vågat varna dem, utan att märka att han var en fransk soldat och således också utan att taga i betraktande hvilka vådliga följder det kunde medföra för dem att öfver. falla honom. .Svängande sina sablar högt i luften, störtade de framåt i akt och mening att med ens nedgöra honom, Men han mottog anfallet lugnt och parerade alla deras hugg med utomordentlig färdighet. Här stod nu en mot fyra; men under det att de senare saknade all sans och beräkning, bibehöll den förre hela sin kallblodighet och denna säkerhet i blick och arm, som vid hvarje slags fäktning är hufvudsaken. Han skulle således utan tvifvel ha kunnat gå segrande ur striden, om han velat döda sina motståndare, den ene efter den